Visst finns idiotin i alla dess former? Chris Morris tar ett ämne som fortfarande känns tabu och lyckas visa idiotin inom fundamentalism i denna film, detta på ett väldigt enkelt och lätt humoristiskt sätt. Mina tankar drar sig lite till "In the Loop" en annan suverän film om post 11/9. När idiotin överträffar sig själv kort och gott. Four Lions tillhör absolut till min 2010 lista!
tänkte ta och skriva lite om filmer med temat framtidsdystopi. några av mina favorit filmer bearbetar nämligen just den dystra framtid vi möter, ja jag är ingen optimist, inte i denna värld.
METROPIA är skriven av bla. Fredrik Edin, som förövrigt har en suverän blogg (fredrikedin.wordpress.com), och regisserad av Tarik Saleh som är ena halvan bakom dokumentärfilmen Gitmo. Historien utspelar sig med början i Stockholm 2025 och efter flera ekonomiska kriser och miljökatastrofer ligger den övre världen i snar kollaps. Europa har knytit ihop tunnelbanorna till varandra och skapat världens största nätverk av kollektivtrafik. Du kan med andra ord bo i ena staden och arbeta i södra Europa. Bolaget som äger tunnelbarnorna verkar också styra över de flesta andra verksamheterna ovanför jorden. Vi får följa med Roger, en kille runt 30 som trotsar tunnelbanorna till varje pris. Han cyklar till sitt telecentrum och verkar ägna störe delen av dagen just på jobbet. Väl hemma blir han beskylld över att vara för paranoid på samhället OCH för att han börjar höra röster. Till saken hör till att flertalet av människorna är övervakade och styrda in i minsta detalj. De är ju alla tänkbara konsumenter och risker. Varje tv-apparat fungerar som en kamera för bolaget och i samband med att bolagets nya schampo har släppts så kan de även börja styra dina tankar så fort du har använt schampot. Den infiltrerar hjärnan och vips så blir du ännu mer styrd som konsument. Det är när Roger väl blir tvungen att gå in i tunnelbanan som äventyret börjar. Här möter han den mystiske Nina som offrar att hjälpa honom ur denna kontrollsapparat men frågan blir till vilket pris?
Det är många teman som filmen bearbetar men jag älskar just denna framtidsdystopi med kontrollsamhälle som utgångspunkt. Tillbaks till 1984 med andra ord och har man läst Edins blogg ser man många återkommande ämnen som han själv tar upp, Spotifiering för att nämna en. Att klimathotet är nära är inte Metropia ensam om att ta upp, men det behövs alltid och att hela världen finns under jorden är kanske det tydligaste tecknet man får igenom filmen. Ovanför jorden används byggnader bara som boende. Inga offentliga platser, ingen trafik.. allt är som sagt dött ovanför tunnelbanan. Det som kanske inte är tydligt med Metropia är just vilka motiv företaget har mot människorna och den politiska vinkeln faller helt enkelt platt igenom hela filmen. Med tanke på dess budget kanske detta var något som fick strykas med under produktionen. Kritiker har klagat på animationen, och jag hyllar den, den ger precis den klaustrofobiska känslan man vill ha rakt igenom och även om animationen kan verka seg fungerar det rakt igenom. Vill ni sen en mörk film utan för många pekpinnar rekommenderar jag varmt Metropia. Vill ni ha djupare finns det såklart andra lysande framtidsdystopier att rota i, något jag kommer återkomma med!
jag åkte upp och arbetade som funktionär på Way out West. De satte mig på restaurang och det passade mig fint, servera en massa flottig mat till hungriga artister och festivalarbetare i högt tempo konstant. Jag lärde känna liraren Marcel från Stockholm som snabbt invigde mig i dagens urbana klubbmusik, en sån där söderråtta med band till chile. Jag bodde ute på Biskopsgården hos Igge och det var grymt trevligt, trots den lilla tiden jag hade att spendera väl på plats. Men vi hann laga lunch, kolla på massa South Park och prata skit om dagens skitiga allianspolitik och så visade han mig och hans kompis Astrid några fina hak i gbg att käka buffe i. Hans bäddsoffa går till historien också trots att jag bara sov där två nätter. Sen träffade jag också halva gänget av bröderna bus från Argentina, vilket var kul! Flera olika människor och ställen gjorde dagarna i Göteborg till något av det roligaste. Här kommer iallafall en youtube-playlist över de bästa spelningarna på WoW 2010.
M.I.A med perfektion i kaos som slog alla mina förväntningar. Vilken utstrålning av konsert hon gav oss alla! Tyvärr har youtube tagit bort "Born Free" pga av den innehåller "graphical content", annars skulle jag säga att den låten blev höjdpunkten under konserten!
The National serverade jag frukost tidigt till under morgonen och senare gick jag iväg för att beskåda deras konsert igen! Ett snäpp vassare sen sist och otroligt fint! Att de lite har tagit över rollen som dagens Interpol med mer stil bryr jag mig inte om. checka in den hemmagjorda videon:
Jag lägger också till LCD trots kort speltid och nöje, men de gav en helt ok show och fungerade som bra uppvärmning inför M.I.A:
de andra fina banden får ni söka upp själva: Mumford&Sons (kommer bli lika stora som Fleet Foxes), The XX (indiehajpade och välspelda), La Roux (snyggt), Panda Bear, Girls och Broken Bells(!!).
Sista dagen avslutades dessutom med att Marcel tog mig till en sjukt lång kö inför Jack Beats (bra) för att sedan vandra genom staden till en svartklubb (tänk er Liseberg till Röda Sten, om inte, googla upp). Trots slitet och de förstörda fötterna var det fint att komma till en svartklubb precis vid vattnet och hamnarna till tonerna av reggaemusik och soluppgång! nu ska jag ta ett fotbad! mors!
förutom jobbsökande har också filmtittande varit på top ute i vejby. nu börjar man äntligen få lite mer tid åt läsning och filmer och det är mycket som matas igenom mig just nu. dags för listor: starka dokumentärer under veckorna:
samt rekomenderar jag starkt "Mannens Vetenskap" och Mocambique-baserade "Med livet i händerna" som ni hittar på SVTplay här: SVT dokumentär Daniels mor visade mig "Ulla och Soptippen" förra veckan, förutom Ullas bibliska kraft så har hon gjort ett grymt bra projekt i ett av Quitos sopområden, försök finna den folk!
Jag borde kanske göra en re-cap på allt som har hänt under det sista halvåret men det är inte min internet tid värd för, än så länge. Längre fram kära läsare!