Heypalo.

Sa under min tredje dag i Salvador bestamde jag och Sjoerd (nu vet jag hur man stavar det) att aka over till Itaparica-on over sundet fran Salvador. Sjalva hamnen vi kom till var valdig risig och med det vill jag saga att alla fran salvador hoppar bara av baten for att kunna bada i stranden bredvid och dricka ol.. sa ni kan tanka er att staden var planerad efter det. Vi at iallafall mat dar och hoppade sen pa forsta basta minibus till byn Itaparica med samma namn som on.
Vad vi fick uppleva var en somning liten by vid stranden dar alla satt vid skuggorna vantandes pa solnedgangen. Byn hade ett litet fort och vid den var manga och badade och hade sig. Valdigt pitoreskt.
Vi gick in till ett glasshak och vagde oss lite glass. Har ar det self-service som galler inom nastan allt aven glassbarerna dar man haller upp glass och vager det sen..valdigt farligt for glassalskare.
Fram emot slutet av dagen skulle vi aka tillbaks men hittade ingen kollektivtrafik istallet hoppade vi pa tva motorcyklister och fick erfara en valdig snabb fard tillbaks med livet pa spel, men det var valdigt kul och vagen fran hamnen till Itaparica ar valdig fin.

Under kvallen gick vi till annu en gratis konser som kommunen bjod pa. Denna gang en jazz-salsa-samba blandning av ett skitgrymt orkesterband, trablasarna skiftade konstant mellan sin flojt och saxofon. Efter musiken gick vi till torget och traffade pa nagra danska piger och dranger som tog med oss till en nattklubb och dar med liknande musik live.. jag var inte sa mycket for att dansa sa jag gick upp till balkongen och pratade med alla olika caras. Folk fran hela brasilien var tydligen samlade och marinpojkar som nyss hade varit i europa stod och berattade om deras aventyr. Valdig givande kvall.

Jag vaknar utav nagon som trummar latt pa sina trummor nedanfor gatan fran mitt rum. Staden haller pa att vakna fran gardagens livligheter, Salvador staden dar allt kan handa nar som helst var som helst.
Igar var jag ute med hollandaren Sculds (forsok lagga till ett hollandsk sch vid ordet Should) som jag traffade innan i Olinda. Vi vandrade runt langs Pelorinho och besokte lite museer som tex. Jorge Amado institutet(?) och afro-brasilero museet, bada valdigt givande. Efter att ha blivit trotta pa Pellon borjade vi utforska gatorna som leder ner till cidade baixa. Salvador ligger pa olika sluttningar sa det liknar valdigt mycket som lissabon med vagar alltid upp eller ner. Enligt LP ska man absolut inte ta vagarna for att na till cidade baixa nagot vi helt hade glomt bort och kom fram ditt vi ville utan med nagra som helst problem. Efter att ha sett tva tjuvar bli gripna och utforskat mercado modelo tog vi hissen upp till Pelorinho igen.
Vi hann ocksa utforska barra (bahha som de sager har) for att ta en ol till solnedgangen och prata om amerikansk politik tills vi upptackte att det satt ett par fran Texas bakom oss, pinsamt varre.

Efter att solen gick ner tog vi bussen upp och mottes av kommunistpartiet som vralade ut propaganda genom stora lastbilar med poliseskort, folk var som galna och halva staden var klatt i rott den kvallen.
Vi gick iallafall till en av gratiskonsererna (kommunen staller med gratiskonserer nastan varje dag vid nagot torg har) dar explosiviteten var total. Det var den traditionella trumslagarmusiken influerad fran Afrika som spelades. Scenen var fylld med trumslagare och dansare. Musiken paminde lite om det mer hippa Rio musiken Baile-funk fast med mindre DJ. Vi njot av musiken tillsammas med alla andra stadsbor, gringos, olforsaljare, gaturbarn, tiggare och militarpolisen som stod mitt bland publiken redo att ingripa nar som helst. Det hela kande som nagon scen fran gudsstad pa nagot sett, valdig tuff upplevelse helt klart.
Efter att ha svettats i en timme och konseren var over gick vi till en av de manga restauranger som har live-musik och avslutade kvallen dar.

Idag har vi planerat att besoka on Itiparica 13km fran Salvador och kolla in laget dar. Bilder fran salvador finns nu ocksa pa flickr.

Tja!

Nu har jag anlant till Brasiliens forsta huvudstad Salvador. Ni vet den dar timbuktu laten "vi drar till malmo" de sager ocksa "vem pra bahia" som ar exakt det omrade som jag befinner mig i.
Men jag har bara nyss anlant och tanker da istallet skriva mer om Olinda och Recife dar jag var innan. Jag kom till Recife under kvallstid och trott men lyckades fixa lokaltrafiken till Olinda dar jag somnade direkt utan att se mig omkring sarkskildt mycket.
Dagen efter flyttade jag mina grejer till det betydligt mycket trevligare och oppnare hostlet med pool och manga resande brassar(!). Olinda var verkligen det lilla extra till Recife med sma stengator upp och ner for kullar och kyrkor i nastan varje horn. Det var ocksa en "konstrunda"-tema i Olinda sa alla ateljeer hade oppet med olika hantverk och konstverk. Jag lagger upp nagra bilder sa ni far en ide av det hele.
Recife ar en storstad med stort S och med mycket folk. Nar jag akte in for att checka in Recife velha som ar den gamla delen och ligger pa en udde sa gick jag ut pa fel bro och hamnade verkligen ute i "no-gringos-land"..snabbt pa forsta bus och over ratt bro den har gangen. Gamla recife cirkulerar hamnen och ar fylld av tagspar och sparvagnsspar men har finns ocksa Amerikas (plural?) forsta synagoga som installerades i Recife under 1650-talet. Utover gamla recife sa fanns det fina sma patios lite har och dar i det mer modernare delen av staden.

Som sagt bilder ska up och datorn vill.

/Johan