Heypalo.

Gary vacker mig vid fem-tiden och jag vilsen som vanligt klar pa mig och gar ner till porten. Gary sjalv har borjat pa sin forsta ciggarett och klagar pa att porten till Hobos Hideout ar stangd, vi far ringa pa tills Juan Carlos kommer ut sur som smor och oppnar porten at oss.
Efter lite mototaxi (bilder kommer upp) sa kommer vi fram till hamnen dar vi ska ta den snabba baten till Leticia, Columbia. Allt val sa lange. Baten ar lagom bekvam och alla ar allmant trotta och tysta i den. MEN, efter tva timmar dyker en av medarbeterarna upp och sager att batens motorer ar overhettade.. fasen! Tanker jag och britten. Vi far helt enkelt aka tillbaks till Puerto Bella-Vista och vanta pa en annan bat. Val framme i Bella-Vista lar vi kanna en tjej vid namn Mary, hon ar australienare men har bott i england ett bra tag. Vi snackar skit om den baten och vantar langsamt tills nasta bat kommer. Det ar bara nar vi bestammer oss for att ga och ta en ol som baten kommer och da far vi tre springa ner med varsin ol i handen och hoppa i baten. Tre timmar fick vi vanta.

Resan ar lang och jobbig men vyerna ganska vackra, ganska eftersom man har borjat trottna pa djungel efter ett tag har. Vi far lunch serverad och nagon dalig film satts igang. Vi hor dock inte ett piss eftersom vi sitter langst bak vid motorerna. Efter sex timmar far Gary antligen sin rok-paus och utanfor ser vi den peruanska lang-tradaren (bilder kommer)..jag blev plotsligt valdigt tacksam for att jag inte tog den langsamma baten i den peruanska sidan.
Klockan borjar narma sig tio och vi kommer (antligen) fram till Santa Rosa, Perus sista utpost innan Columbia/Brasilien. Val framme i Santa Rosa far vi uppleva vart sista Peruanska kaos, det ar folk overallt som forsoker salja hotell i Leticia/Tabatinga. Synen av en granskontroll gar inte att se eftersom Santa Rosa nu har gatt in pa sin "black out" dvs. elen har gatt ut for dagen. Efter lite vagledning hittar vi granskontrollen som sager at oss att springa till polisstationen for nagra stamplar.. krangligt varre!
Vi lyckas iallafall stampla ur oss Peru och svar lite for oss sjalva om landets byrakrati. Sen landar vi i Leticia, Columbia.
En spanjor pa baten hade rekomenderat oss tre om ett hostel nagra blocks ivag fran hamnen (flera hundra meter). Leticia ar iallafall valdigt lugnt nar vi ankommer, det masta ar stangt och det andra vi ser ar nagra killar som spelar fotboll. Det vi ocksa ser ar militarer som patrullerar overallt! Vi snackar om soldater i full utrustning som bara gar fram och tillbaks, vissa pratar med andra men kontrollen ar total. Att Leticia skulle vara sakert som Lonley Planet sa var sant med 100%.

Halvvags igenom till vart mal kommer vardinnan for hostlet och beklagar att stallet ar fullt..har star vi tre ungdommar (nja, Gary ar redan vid sina 40) fullt uttrottna och sega efter att ha rest sen fem pa morgonen..men en tre timmar paus i Iquitos mest skitiga port.
Jag och Gary tar upp vara Lonley Planets nar vi hor att Mary har borjat prata med den columbianska polisen, oh oh ar min forsta tanke. Jag gar fram och lyssnar pa vad conversationen gar ut pa. Tydligen har Mary fragat de snalla poliserna vart basta billiga hotell ligger, efter lite oversattning av min daliga spanska borjar tre poliser prata med varandra om hotell och priser mitt framfor oss!
Jag forsoker vara den diplomatiske eftersom jag ar den anda som pa nagot satt kan spanska av oss tre och saga att det inte ar sa viktigtatt de hjalper oss. Istallet kallar mannen pa turist-polisen som ar pa plats pa nolltid. Efter en kvart av samtall om mest hotell och lite fragor att oss sa sager den kvinnliga polisen "hoppa pa bilen sa kor vi!"..
Har sitter vi tre gringos i en Columbiansk polisbil som ar ute och kor i Leticia efter billiga hotell!! Vi tror knappt vara trotta ogon..
Efter tva stopp pa tva olika hotell som ar fullbokade konstigt nog sa lyckas var kompis-polis hitta ett hotell at oss. Ett rum for tre pers for 15$-st med air-con, privat badrum och kabel-tv far vi och det har ar forsta gangen jag far nagot sa lyxligt. Air-con ar dyrt som soren i Amazonas och vad vi nyss fick ar varsta rovarpriset, vi kanner oss som prinsar!
Vi gar ut vid tolv-tiden och letar efter nagot att ata, efter ett tag lyckas vi hitta ett hak dar vi far lite mat och ol och vi ar bara sa glada att allt loste sig. Nasta dag ska jag och Gary ta baten till Manaus samtidigt som Mary ska ta forsta basta plan till Bogota och sen vidare till London. Men det skriver jag mer om iman.

Kram fran en trott, svettig och sliten JOhan...

Resan till flygplatsen gick bra. Jag lyckades tanda den trotta chauforens gnista med amnet fotboll och som han gick igang pa det (nationallaget ar ett fiasko har). Efter att ha kort igenom alla rodljus pa de mest skumma omraden kom jag antligen fram till flygplatsen och incheckningen gick hur bra som helst.
En dunkin donut senare satt jag pa mitt plan mot djungelstaden Iquitos. Tilsammans med mig pa planet satt ocksa hela fotbollslaget Sport Boys fran Callao en skolklass med smaflickor och en farbror bredvid mig som bad sina sma ave-marior da och da.
Nu ar jag iallafall pa plats mitt i djungeln och som jag sag pa planet sa ar det bara djungel, djungel, djungel och sa Iquitos mitt i det. Detta ar anda Perus femte storsta stad och det kanns valdigt stort och unikt. Med olika dofter, manniskor, djungel och Tuk-Tuks(!) overallt gor att denna Iquitos skiljer sig valdigt mycket fran de andra Peruanska stader jag har besokt. Varmt och fuktigt ar det ocksa, man kanner inte varmen pa samma satt som i tex. Ica utan man bara gar runt o svettas konstant..alla gor det har. Har man tur sa skvatter det ner en droppe da och da men annars ar det bara valdigt..ljummet.
El Malecon (inte Havannas da) ar valdig sot med fina utsikter over amazonas-floden och gronskan. Pa andra sidan finns de gamla husen kvar som ar valdigt unika och far en att tanka lite mer pa Lissabon med all kakel som pryder vaggarna med dess olika monster. Jag funderar pa tillfallet om man skulle ta en snabbbat till Columbia istallet for de langsamma. De langsamma ar lite finare och sakrare pa den brasilianska sidan an har.. Damen pa iPeru (turistcentret) sag forskrackt pa sin 19-ariga gast som ville ta langtradaren till gransen "robos, robos!".

Nej jag borjar hora massa ljud utanfor, undrar vad det ar? Ska ut och utforska funky-iquitos lite mer. Kanske ta en inca-cola (light da) pa la casa de fierros verandor?

Hasta luego!