Heypalo.

förutom jobbsökande har också filmtittande varit på top ute i vejby. nu börjar man äntligen få lite mer tid åt läsning och filmer och det är mycket som matas igenom mig just nu.
dags för listor:
starka dokumentärer under veckorna:

samt rekomenderar jag starkt "Mannens Vetenskap" och Mocambique-baserade "Med livet i händerna" som ni hittar på SVTplay här: SVT dokumentär
Daniels mor visade mig "Ulla och Soptippen" förra veckan, förutom Ullas bibliska kraft så har hon gjort ett grymt bra projekt i ett av Quitos sopområden, försök finna den folk!

Jag borde kanske göra en re-cap på allt som har hänt under det sista halvåret men det är inte min internet tid värd för, än så länge. Längre fram kära läsare!

/palo

Ännu en update om än en kort en. Jag passar på att skriva några rader nu när jag är helt fri från några bördor och kollar ut mot stormen här nere i Skåne. Om några timmar är jag tillbaks i vår batcave och klipper film, uppe på Biskops Arnö det vill säga.
Det är där jag har varit den senaste tiden och man, oh man det har varit hektiskt men kul! Vi gått igenom mycket inom film och suttit i timmar framför olika skärmar, analyserandes, klippandes, tittandes.. allt cirkulerar film för tillfället. Många resor fram och tillbaks har det också varit, sena nätter och många cigaretter som timbuktu skulle ha sagt.
Detta betyder självfallet inte att vi inte har tid med fritid, för det har vi också haft! Men då hinner man inte sitta framför en datorskärm för då vill man istället hänga med de härliga människorna där uppe, kanske basta lite, njuta av svampstuvningar, dricka lite rödvin till musik och bara.. ta det lugnt.
Om två veckor skickas jag och Clara ner till Brasilien. Hon har börjat få lite resfeber men jag känner att mitt kommer att komma dagen då jag sitter på planet ner. Jag ser verkligen fram emot att kunna få arbeta nere i Fortaleza. Den 25 åker vi dessutom till Santiago de Chile vilket ska bli intressant eftersom jag skippade den staden på väg mot Valpo.
Bueno, nu ska jag packa klart väskan och sen drar jag vidare mot huvfudstaden!

Ate logo!

-Första gången blev jag en av de tio lyckliga som fick svänga av vid Zoegas (Helsingborg) för alkoholkontroll. Stolt visar jag upp mitt kanske 2 veckor nya körkort och får negativ som resultat, vilket är bra. Negativ är det omvända inom medicinspråk, dvs negativ är positivt och positiv är negativt. You get the point.
-Andra gången var det på väg mot Ängelholm från Vejbystrand en relativ tidig morgon. Väl innan F10 stoppar polisen den röda C1:an och låter mig genomgå samma process, negativt ännu en gång.
-Tredje gången är vid systembolaget en fin höst/sensommar, jag tror de gillar det stället, och polisen som ska kolla mig blir så paff över hur jag redan innan jag har rullat ner rutan redan har körkort och blåsinstruktionerna redo. Negativt blir svaret, ännu en gång.
Notera att dessa tre gånger sker under första halvåret för mig som nybliven trafikant med sitt körkort. Tre gånger inom en ram på 4 månader.

-Fjärde gången var under våren 09 och jag och min far kör mellan Teixoso och Covilha. Vi snackar om portugisisk polis här med en attityd som får den svenska att likna våra mödrar i jämförelse. Här var det inget snack om alkotest utan mer en utskällning om varför just jag kör en bil som är registrerad på min mor och varför inte hon är på plats och ser att hennes son kör. Som tur är lyckas jag och min far harkla bort någon förklaring och vi kör vidare.

Och så idag, vid systembolaget, står de där igen. Kära gamla Ängelholms polis, redo att se om jag verkligen inte hade börjat dricka mina öl efter systemet. Den här gången blev jag mer nervös då jag fiskade upp mitt körkort från en kasse som klirrade mer än vackert framför polisen. Vad jag var rädd för? Att han skulle dra någon dålig vits a-la-ängelholm. Dock fick jag bara "det är negativt, du får köra".

Någon som förstår min polis-paranoia nu då?
mors.

"Det mesta ser fint ut" säger min sjuksyster innan hon klappar mig på ryggen och låter mig gå hem igen efter att ha pratat igenom allt ifrån blodsocker till diabetesregister. Jag inser plötsligt vilket exemplar jag har blivit fast lite mot min vilja. För själv har jag aldrig haft några problem med min diabetes, vi lever hand i hand utan att riktigt bry oss om hårdträning, konstanta blodsocker mätningar och panik över dålig matomsättning. Ändå klappar läkare mig på axeln och är så nöjda så nöjda över sin patient som de stolt skriver in resultaten i "Sveriges Diabetesregister" (yes im a member there). Äsch jag lever bara hur jag hade levt utan den och jag lever med den genom att anpassa mig i mina situationer helt enkelt. Att jag sedan står som en fåne framför någon annan diabetiker som frågar mig hur jag klarar av det är en annan sak, det går inte att förklara sånt utan att jag måste ta allt ifrån punkt A till B.
Efter diabeteskontrollen passade jag på att besöka polismyndigheterna för ett nytt pass, enklare sagt än gjort. Fram med pekfingrarna och så in i ett annat register, undrar om polisregistret har något med min diabetesregister tillsammans? hmm.
Så om en vecka ska ett nytt fyra års pass finnas för mig i stationen.
Angående ett annat passdilemma så har inte Portugals "Portal do Cidadao" (citizens something) skickat mitt födelsebevis. Ett viktigt bevis om jag nu ska skaffa mitt portugisiska pass som kan komma till bra användning i latinamerika. Hur länge ska "Pedido em Processamento" vara? Portugisisk byråkrati säger jag bara.
Efter att jag får mitt bevis (som kostade 16E) på att jag är född med två olika nationaliteter ska jag ringa tillbaks till denna Jaime. Denna Jaime som arbetar för det Portugisiska Konsulatet i GBG och som verkar ha för lite tid för sina portugisiska medborgare i Sverige. Den här mannen med sitt hafsiga Lissabon-dialekt, inte alls denna lugna siesta människan från Beira Baixa eller Alta för den delen. Här ska tre saker göras samtidigt och det är säkert därför byråkratin är som den är haha. Jag blev lite paff över vilket mottagande jag fick från honom då jag ringde honom en lugn o vacker sommardag här i Skåne. Lite såhär sa han till mig den dagen "jaha..pass?..har du id?..nej?.. jaha.. du får skaffa ett ID.. jaha..nej.. inte jag.. internet.. du..hinner inte prata just nu...ring mig senare.. nej gå in på hemsidan.. jaha.. ok.. boatarde" att han hade tid att avsluta sitt samtal med en vänlig gäst var iallafall trevligt.

Nej nu ska jag fortsätta arbeta med målningen av huset och klippa gräset. På Torsdag tar jag paus och åker till Köpenhamn för att besöka div. Danskar och Svenskar, det blir kul. Fram till dess gäller också byråkrati, skola och plugg och just nu dök Im a Cuckoo av Belle & Sebastian, tack.

Vädret blir skummare och skummare för varje år känns det som. Här i Skåne börjar det bli bättre men när jag var uppe i Stockholm och Uppsala så var det knappast tal på sommarväder där. För några dagar sen fick jag en inbjudan till HBG och midsommar, denna svenska tradition. Ska se om jag kan sätta ihop det med ett evt. Danmark besök. Ut och vidga vyerna lite.
Samtidigt har jag massa material från SIDA som jag måste läsa igenom och plugga in, att man har varit utanför skolan i två år märks. Hus-uppgifter finns det också fullt av nu när man går runt arbetslös, här ska det målas, slipas, spacklas..you name it! Men det är ändå bra att ha något att göra. Jag lever gott och ser fram emot mina dagar här i Skåne samtidigt som jag nervöst ser fram emot Härnösand. För några dar sen träffade jag på Jesper och Ebba båda med helt olika planer för hösten. Jesper fortsätter med sin musik karriär och Ebba vill utomlands igen. Det jag fasar nu är vad jag kommer göra nästa år nu när mitt kommande redan är planerad. Men om jag fortsätter leva på min filosofi så vet jag att allt löser sig ändå.
Jag hade planerat lägga upp någon bild, får se hur det går.
Allt från idag.
palo.

Nu är jag hemma, här kan man skriva med ä-å-ö och vädret är ju riktigt fint! Idag kollade jag på bra filmer och var på konstutställning, nej inte konstfacks utan munkas.
När man bor i Vejby kan man också göra som underbara Otis Redding sjunger om i hans sista låt innan han dog.

go'kväll.