Visst finns idiotin i alla dess former? Chris Morris tar ett ämne som fortfarande känns tabu och lyckas visa idiotin inom fundamentalism i denna film, detta på ett väldigt enkelt och lätt humoristiskt sätt. Mina tankar drar sig lite till "In the Loop" en annan suverän film om post 11/9.
När idiotin överträffar sig själv kort och gott. Four Lions tillhör absolut till min 2010 lista!
tänkte ta och skriva lite om filmer med temat framtidsdystopi. några av mina favorit filmer bearbetar nämligen just den dystra framtid vi möter, ja jag är ingen optimist, inte i denna värld.
METROPIA är skriven av bla. Fredrik Edin, som förövrigt har en suverän blogg (fredrikedin.wordpress.com), och regisserad av Tarik Saleh som är ena halvan bakom dokumentärfilmen Gitmo.
Historien utspelar sig med början i Stockholm 2025 och efter flera ekonomiska kriser och miljökatastrofer ligger den övre världen i snar kollaps. Europa har knytit ihop tunnelbanorna till varandra och skapat världens största nätverk av kollektivtrafik. Du kan med andra ord bo i ena staden och arbeta i södra Europa. Bolaget som äger tunnelbarnorna verkar också styra över de flesta andra verksamheterna ovanför jorden.
Vi får följa med Roger, en kille runt 30 som trotsar tunnelbanorna till varje pris. Han cyklar till sitt telecentrum och verkar ägna störe delen av dagen just på jobbet. Väl hemma blir han beskylld över att vara för paranoid på samhället OCH för att han börjar höra röster.
Till saken hör till att flertalet av människorna är övervakade och styrda in i minsta detalj. De är ju alla tänkbara konsumenter och risker. Varje tv-apparat fungerar som en kamera för bolaget och i samband med att bolagets nya schampo har släppts så kan de även börja styra dina tankar så fort du har använt schampot. Den infiltrerar hjärnan och vips så blir du ännu mer styrd som konsument.
Det är när Roger väl blir tvungen att gå in i tunnelbanan som äventyret börjar. Här möter han den mystiske Nina som offrar att hjälpa honom ur denna kontrollsapparat men frågan blir till vilket pris?
Det är många teman som filmen bearbetar men jag älskar just denna framtidsdystopi med kontrollsamhälle som utgångspunkt. Tillbaks till 1984 med andra ord och har man läst Edins blogg ser man många återkommande ämnen som han själv tar upp, Spotifiering för att nämna en.
Att klimathotet är nära är inte Metropia ensam om att ta upp, men det behövs alltid och att hela världen finns under jorden är kanske det tydligaste tecknet man får igenom filmen. Ovanför jorden används byggnader bara som boende. Inga offentliga platser, ingen trafik.. allt är som sagt dött ovanför tunnelbanan.
Det som kanske inte är tydligt med Metropia är just vilka motiv företaget har mot människorna och den politiska vinkeln faller helt enkelt platt igenom hela filmen. Med tanke på dess budget kanske detta var något som fick strykas med under produktionen. Kritiker har klagat på animationen, och jag hyllar den, den ger precis den klaustrofobiska känslan man vill ha rakt igenom och även om animationen kan verka seg fungerar det rakt igenom.
Vill ni sen en mörk film utan för många pekpinnar rekommenderar jag varmt Metropia. Vill ni ha djupare finns det såklart andra lysande framtidsdystopier att rota i, något jag kommer återkomma med!
förutom jobbsökande har också filmtittande varit på top ute i vejby. nu börjar man äntligen få lite mer tid åt läsning och filmer och det är mycket som matas igenom mig just nu.
dags för listor:
starka dokumentärer under veckorna:
samt rekomenderar jag starkt "Mannens Vetenskap" och Mocambique-baserade "Med livet i händerna" som ni hittar på SVTplay här: SVT dokumentär
Daniels mor visade mig "Ulla och Soptippen" förra veckan, förutom Ullas bibliska kraft så har hon gjort ett grymt bra projekt i ett av Quitos sopområden, försök finna den folk!
Jag borde kanske göra en re-cap på allt som har hänt under det sista halvåret men det är inte min internet tid värd för, än så länge. Längre fram kära läsare!
/palo
Igår var jag och såg på min första film i båstads filmfestival. Ikväll ska jag se min andra film vilket ska bli intressant då det är Almodovars nya (Abrazos Rotos). Men filmen igår var inte heller dålig, den hette Il Divo och vann tydligen jurypriset i förra årets Cannes (08). Filmen handlar om den maffia-relaterade-anklagade (kan man beskriva det som så?) fd. premiärministern Giulio Andreottis liv i politiska Italien under 80-90 talets. Han hade ett stort samspel med både maffia och kyrkan som filmen visade men har än så länge inte lyckats bli fälld för de mord och mutanklagelser han har gjort. Det har också spekulerats mycket om det inte var han som var huvudmannen i P2 (lobby grubben som stundtals styrde italien under 40-70 talet, känt som staten inom staten, Berlusconi var också medlem i P2).
Ett svårt och komplicerat ämne att kunna förmedla sin publik med men regissören lyckas väl och jag tror att om man är mer insatt i den italienska politiken (en ren cirkus) så har man det ännu enklare att följa med i de snabba framrycken som filmen går i. Bra soundtrack och grymt foto tillsammans med alla de skumma karaktärerna gör denna filmen till en av de mest intressanta som jag har sett iår, utan tvekan.
Kolla in introt på filmen här:
Det han mumlar om ibörjan är hur hans läkare hade fel när han sa att Giulio bara hade 10 månader kvar att leva, läkaren är nu död, men Giulio har konstant migrän och testar därför alltid nya läkemedel och andra medel mot huvudvärken. Som här i början: akupunktur.
Jag har inte sett den än men så fort den finns ute med fin kvalitet så ska den ses. Det här är von Triers nya film som både fick bu-rop och applåder under sin cannes-visning. I Sverige har den bara fått fina betyg, och de svenska recensenterna maller på sina jämförelser med Trier som skandinaviens nya Bergman och hur han konstant vågar utmana nya gränser. Tja en ny Bergman kanske är att ta i, men saken är att jag personligen tycker att Triers filmer är väldigt bra och flertals gånger också intressanta. Dogville och Manderlay är två stora personliga favoriter med syn på det amerikanska samhället och historien.
DN har iallafall fått in tre olika intressanta syner/debatter på hans förhållande till kvinnor. Är det ett klassiskt kvinnohat som han arbetar med i Antichrist eller är det mycket djupare än så som nu senast Maaret Koskinen skriver om.
Läs recensionen och artiklarna här: DN
Plötsligt blev jag väldig sugen på att köpa en endags-biljett till Roskilde inför Söndagen. Hänga vid world music tältet och invänta tills suveräna Imam Baildi kommer in på scen. Sen kan man avsluta kvällen med Coldplay om man nu orkar det.
Checka in Iman Baildi som fräckt blandar sin grekiska folkmusik med dagens internationella dansmusik. Som en hippare version av Svart katt Vit katt musiken, se för er själva:
Legiao Urbana var det otroligt populära 80-tals bandet från Brasilien med Renato Russo i spetsen. Deras musik var djupt influerad av The Smiths och det hör man i deras första skivor. Texterna är geniala om den förlorade generationen under Brasiliens diktatur, genom det blev de ett stort fenomen.
Checka in videon Tempo Perdido (Förlorad Tid)
Ibland förundras man över den Brasilianska musiken. Jag har varit stor fan av bossa-nova grundarna; Tom Jobim, Caetano, Vinicius de Moraes osv. Kanske för deras underbara kombination av poesi och samba. Framför allt Tom Jobim är en stor favorit när det gäller själva musiken men han har också skrivit själv. En av de vackraste låtarna heter Aguas de Marco och den dök nyss igång på min Spotify vilket fick mig att spontan-blogga detta. Lyssna på låten och vilket väder, humör eller tyngd som helst försvinner under den knappt fyra minuters långa låten.
Så jag tänkte lägga upp en topplista nästa vecka med lite bossa-nova och övrig latin amerikansk musik. Lite på sånt som jag har lyssnat på när jag var där och resten. Men tills dess får ni njuta av den här:
Här sjungen av Ellis Regina.
Nu är jag hemma, här kan man skriva med ä-å-ö och vädret är ju riktigt fint! Idag kollade jag på bra filmer och var på konstutställning, nej inte konstfacks utan munkas.
När man bor i Vejby kan man också göra som underbara Otis Redding sjunger om i hans sista låt innan han dog.
go'kväll.
Jag har nyss sett oscar-vinnaren Slumdog Millonaire som ar en otrolig vacker berattelse. Igar var jag i Paqueta en valdig pitoresk liten o en timme ifran Rio som var kant under 70-80-talet som en party-o for upperclass borna. Nu ar det mest de fina stranderna och vyerna av Rio samt alla klassiska hus som lockar. Valdigt vacker och fin dag dar ute. Planerar besoka kungapalatset i Petropolis ocksa samt Barra da Tijuca nagon dag. Liv i Rio ar avslappnat och lugnt det ar alltid nagot som hander har och det ar bra.
Checka in filmen rekomenderas varmt!
Nu tror jag iallafall att det ska vara enklare att kommentera. Idag blir det kvallsaventyr med europeisk filmklubb, kul!
Inlägg
Alla kommentarer
.jpg)
