Heypalo.

-Första gången blev jag en av de tio lyckliga som fick svänga av vid Zoegas (Helsingborg) för alkoholkontroll. Stolt visar jag upp mitt kanske 2 veckor nya körkort och får negativ som resultat, vilket är bra. Negativ är det omvända inom medicinspråk, dvs negativ är positivt och positiv är negativt. You get the point.
-Andra gången var det på väg mot Ängelholm från Vejbystrand en relativ tidig morgon. Väl innan F10 stoppar polisen den röda C1:an och låter mig genomgå samma process, negativt ännu en gång.
-Tredje gången är vid systembolaget en fin höst/sensommar, jag tror de gillar det stället, och polisen som ska kolla mig blir så paff över hur jag redan innan jag har rullat ner rutan redan har körkort och blåsinstruktionerna redo. Negativt blir svaret, ännu en gång.
Notera att dessa tre gånger sker under första halvåret för mig som nybliven trafikant med sitt körkort. Tre gånger inom en ram på 4 månader.

-Fjärde gången var under våren 09 och jag och min far kör mellan Teixoso och Covilha. Vi snackar om portugisisk polis här med en attityd som får den svenska att likna våra mödrar i jämförelse. Här var det inget snack om alkotest utan mer en utskällning om varför just jag kör en bil som är registrerad på min mor och varför inte hon är på plats och ser att hennes son kör. Som tur är lyckas jag och min far harkla bort någon förklaring och vi kör vidare.

Och så idag, vid systembolaget, står de där igen. Kära gamla Ängelholms polis, redo att se om jag verkligen inte hade börjat dricka mina öl efter systemet. Den här gången blev jag mer nervös då jag fiskade upp mitt körkort från en kasse som klirrade mer än vackert framför polisen. Vad jag var rädd för? Att han skulle dra någon dålig vits a-la-ängelholm. Dock fick jag bara "det är negativt, du får köra".

Någon som förstår min polis-paranoia nu då?
mors.

Jag har nyss installerat mig hemma efter två hektiska men roliga veckor på Sida-centret i Härnösand. Härnösand denna gömda pärla som jag föll pladask för direkt.
Hur var kursen då? Väldigt givande och väldigt lärorikt! Jag tror aldrig jag har stött på så kunniga personer och föreläsare innan och varje föreläsning var en fröjd att kunna få vara med och delta på. Vi har bearbetat allt ifrån makthieraki till genusvetenskap utanför våra gränser. Det är så mycket man vill fördjupa sig mer på och skippa den kommande tiden. Vi på framtidsjorden, den organisation som jag ska jobba för, var bara en liten skara av all folk som befann sig där.
Närmare 90 personer trängdes och hängde med varandra genom dessa fina (djupa?) diskussioner som bearbetade allt ifrån MST:s roll i Brasiliansk politik till hur kristendomen fungerar i Kina, dokumentärfilmer, salsa-musik, föreläsningar och mycket mer under 14 dagar. Många människor med samma intressen och mål som en själv och som själva inte kunde vänta tills de också skulle bli iväg-skickade.
Det finns mycket som jag vill skriva om men som skulle ta för mycket av läsarens tid och min tid att sortera ut. Jag återkommer med korta drag från praktikveckorna en annan gång så får ni njuta av Alejandro Fuentes Bergström så länge.. en apa som har stått mycket i centrum under vår lediga tid uppe i .Sand.
mors!

Jag cyklar från Lervik upp till hemmet och njuter av den sena sommarkvällen. Väl framme tittar en sur katt på mig och frågar (tittandes) om inte jag ska ta och ge honom lite mat. Det får han inte.
Vi har för tillfället massa fransmän på besök, eller massor och massor är kanske att ta i, det är en familj. En familj som känner min far och min mor, hur vet jag inte men jag håller på och klurar ut det. Det är lite tråkigt då jag har inga som helst problem att förstå franska men att artikulera mig blir det ett rent helvete, och så blir det alltid det konstanta letandet av de franska verben. Värst är när man drar att franskt ord med spanskt uttal (ljudlösa), inte fint.
Vårt hus känns alltid lika öppet under sommaren, är det inte fransmän på besök så är det norrmän, danskar eller andra nationaliteter som tittar förbi. Det är bara kul nu när sommaren är här och människor är ute och njuter av den, jag menar sommaren är det bästa man kan skryta med i vårt land.
Om två veckor börjar jag uppe i Härnösand. Jag ska försöka få sovplats hos några av mors vänner i Sundsvall så jag kan åka upp snabbt när det smäller. Ska ju vara där den 6e och äta lunch med styrelsen, tror dock inte det är så allvarligt som det låter hehe. Sommaren har annars gått fort, eller man har alltid haft något att ta tag i så man märker inte så mycket av tiden. För några dagar sen var jag i Cph för att kusinen hade invigningsfest i hans nya lägenhet. Han bor väldigt fint i Fredriksberg både nära skola och jobb. Väldig kul kväll som avslutades på en klubb-båt(?), båt som nu mera är klubb. Där träffade jag också en brasilianska som studerade på designskolan i Cph, väldigt kul att kunna isolera oss med portugisiskan.
På tal om portugisiska så var jag i Göteborg och fixade klart mina sista papper på id-handlingarna inför ett portugisiskt medborgarskap, så nu borde det också vara löst. Nej nu börjar klockan bli för mycket och jag orkar inte lyssna på ännu ett "HI guys my name is..Daniel Lindström" plåga. Inget ont mot Spotify, men välj ut era reklam till framtiden.
go'kväll

"Det mesta ser fint ut" säger min sjuksyster innan hon klappar mig på ryggen och låter mig gå hem igen efter att ha pratat igenom allt ifrån blodsocker till diabetesregister. Jag inser plötsligt vilket exemplar jag har blivit fast lite mot min vilja. För själv har jag aldrig haft några problem med min diabetes, vi lever hand i hand utan att riktigt bry oss om hårdträning, konstanta blodsocker mätningar och panik över dålig matomsättning. Ändå klappar läkare mig på axeln och är så nöjda så nöjda över sin patient som de stolt skriver in resultaten i "Sveriges Diabetesregister" (yes im a member there). Äsch jag lever bara hur jag hade levt utan den och jag lever med den genom att anpassa mig i mina situationer helt enkelt. Att jag sedan står som en fåne framför någon annan diabetiker som frågar mig hur jag klarar av det är en annan sak, det går inte att förklara sånt utan att jag måste ta allt ifrån punkt A till B.
Efter diabeteskontrollen passade jag på att besöka polismyndigheterna för ett nytt pass, enklare sagt än gjort. Fram med pekfingrarna och så in i ett annat register, undrar om polisregistret har något med min diabetesregister tillsammans? hmm.
Så om en vecka ska ett nytt fyra års pass finnas för mig i stationen.
Angående ett annat passdilemma så har inte Portugals "Portal do Cidadao" (citizens something) skickat mitt födelsebevis. Ett viktigt bevis om jag nu ska skaffa mitt portugisiska pass som kan komma till bra användning i latinamerika. Hur länge ska "Pedido em Processamento" vara? Portugisisk byråkrati säger jag bara.
Efter att jag får mitt bevis (som kostade 16E) på att jag är född med två olika nationaliteter ska jag ringa tillbaks till denna Jaime. Denna Jaime som arbetar för det Portugisiska Konsulatet i GBG och som verkar ha för lite tid för sina portugisiska medborgare i Sverige. Den här mannen med sitt hafsiga Lissabon-dialekt, inte alls denna lugna siesta människan från Beira Baixa eller Alta för den delen. Här ska tre saker göras samtidigt och det är säkert därför byråkratin är som den är haha. Jag blev lite paff över vilket mottagande jag fick från honom då jag ringde honom en lugn o vacker sommardag här i Skåne. Lite såhär sa han till mig den dagen "jaha..pass?..har du id?..nej?.. jaha.. du får skaffa ett ID.. jaha..nej.. inte jag.. internet.. du..hinner inte prata just nu...ring mig senare.. nej gå in på hemsidan.. jaha.. ok.. boatarde" att han hade tid att avsluta sitt samtal med en vänlig gäst var iallafall trevligt.

Nej nu ska jag fortsätta arbeta med målningen av huset och klippa gräset. På Torsdag tar jag paus och åker till Köpenhamn för att besöka div. Danskar och Svenskar, det blir kul. Fram till dess gäller också byråkrati, skola och plugg och just nu dök Im a Cuckoo av Belle & Sebastian, tack.

Nu är jag hemma, här kan man skriva med ä-å-ö och vädret är ju riktigt fint! Idag kollade jag på bra filmer och var på konstutställning, nej inte konstfacks utan munkas.
När man bor i Vejby kan man också göra som underbara Otis Redding sjunger om i hans sista låt innan han dog.

go'kväll.