Heypalo.

Det blev struligare an anat vid den Peruanska gransen. Efter att tullmannen hade last igenom polisrapporten jag gav dem och forsokte smora med "det ska funka med den har sa de" sa skickade de mig istallet in till inmigraciones for att KOPA ett nytt imigrationskort..sen skulle jag tillbaka till emigraciónes for att stampla det och annu en gang tillbaks till inmigraciones for att stampla ut det....Nu har jag iallafall sparat det bolivianska ingangskortet och det ska fasen inte tappas.
Bolivia ar fint det valdigt lilla jag har sett dvs. staden Copacabana som kanns valdigt mycket som en liten strandby och inte alls en sjoby. Bor ocksa for forsta ganget pa ett hotel for 10$ dar jag far en dusch for mig sjalv och frukost, ingen fin utsikt dock :/.
Iman ska jag vandra till Isla de Sol och dagen efter ska jag overnatta dar.
Mors

Jag gick upp efter att mobilen pep och gick ner mot gatan for att finna lite morgonmat. Kvallens "karneval" hade inte lamnat manga spar efter sig och den kaotiska musiken hade ersatts av morgontystnad. Efter att ha fatt i mig lite mat och annu en gang fatt skumt kaffe sa gick jag ner mot hamnen. Lat mig beratta om kaffet i det har landet. Peru har omraden dar de gor otrolig gott kaffe i hoga hojder och det mesta ar ocksa ekologiskt, sen att nastan allt exporterar ar en annan sak.
Men an sa lange har jag for det masta fatt nescafe(vilket de forsoker dolja) vilket jag i nyktra stunder da och da kan leva med. Men varst ar nar man far in en liten bagare med nagot soja liknande smorja som man ska spa ut med vatten, fy farao!
Iallafall nere vid hamnen tog jag forsta basta bat ut mot Punos och Titicaca sjons kanda flytande oar (islas uros). Batens kapten var en femtonarig grabb tillsammans med hans annu mindre kompanjon som sakert inte var aldre an 7. Batresan var seg men val framme och vi avnjuta av alla mojliga slags oar gjorda av vass..tyvarr var ocksa hela stallet turistanpassad pa bode gott o ont. Efter en halvdag i Titicacasjon och smakandet av Uros banana (nedersta delen av vassstran, smakar som cocosvatten) det ursprungsfolket ater dar sa akte jag in mot stan for att aka till nasta destination.

Vid tva tiden sa hoppade jag pa bussen mot Sillustani tillsammans med 20 mycket aldre manniskor. Silusmati ar bade en pre-inca och inca gravplats som var valdig kand for den regionen pa den tiden, det mest sevarda ar de torn-liknande gravarna mot Umayo sjon. Bilder kommer upp jag lovar.
Imorgon drar jag vidare mot Copacabana i den Bolivianska sidan av sjon traffade en hollandsk kille vid namn Tijmen pa bussen idag som ocksa skulle ditt iman. Vi lovade att halla varandra vakna eftersom resan ar vid sju och ingen av oss ar morgonmanniskor..
Hasta luego!

Imorse sa bestamde jag mig for att dra vidare till gransen och staden Puno som ar "den stora staden" vid Titicaca sjon. Redan vid ingangen till busterminalen i Arequipa stors jag av tusen olika forsaljare till olika busbolag som skriker ut sina destinationer i mun pa varandra. Efter att ha nogrant gatt igenom tre olika bolag tog jag forsta basta bus for 15s mot Puno. Jag och tva andra gringos gick pa bussen pa europeiskt stil 10m innan avgang och vantade att bussen skulle aka. Utanfor star det ett tjugotal peruaner som bara stirrar mot bussen samtidigt som de smapratar. Jag blir lite nervos och undrar om det har ar verkligen ratt buss och varfor bussen tva minuter innan avgang inte har folk forutom tre gringos. Jag gar ner och fragar en av lastbararna som bara konfirmerar att det ar ratt buss, jag gar upp igen och fortsatter lasa min bok utan att tanka pa saken mer. Tiden gar och snart har det gatt 20min over angiven avgangstid..frustationen okar ocksa eftersom de skrikande damerna fortsatter skrika nu utanfor terminalen for alla som gar forbi bussen. Men sa efter en halvtimme satter forarn igang motorn och da plotsligt borjar alla peruaner utanfor fa liv isig. Fram med laskbackar, sangar, vaskor i alla mojliga storlekar och min bokfrid ar over inne i bussen.
Bussen som bara har uppforsbackar framfor sig far motorstopp mitt i den forsta backen och min skeptism okar, men folket bredvid mig ar inte panikslagna sa varfor skulle jag vara det? Det blir en slitsam resa dar bussen gang pa gang far kampa sig upp for bergen mot forsta stoppet Juliaca. Vagen gar forbi en nationalpark med fantastiska vyer och mitt under resans gang far jag se Alpacorna for forsta gangen som betar i sitt gras utan att bry sig om trafiken tre meter ifran sig.
Efter 6 slitsama timmar kommer jag antligen fram till Puno dar det ar festival i hoga drag! Universitetet firar (tror jag) att de har oppnat eller sa firar de arets nya elever..nagot sant. Det ar iallafall mycket musik, churros och parader overallt och jag tror att jag kommer att trivas i denna stad.

Bilder fran Arequipa ligger pa flickr, check it out.