Heypalo.

Jag haller pa med Naomi Kleins "Chock Doktrinen" under den tid jag far over och da det osregnar utanfor. Finns inget battre att lasa sin bok ligandes i hangmattan till ljudet av regndroppar. Iallfall sa borjar jag gilla boken och efter att ha last Galleano kanns det som en kopletering till latinamerikas ekonomiska historia. Sen kanns det lite som att boken Gomorra som jag laste klart i Argentina har lite med chokdoktrinen att gora ocksa.
I Rio borjar vintern sakta men sakert dyka upp. Vinter da betydandes att det ar lite mer regn an vanligt och 2-3 grader svalare dvs. 26-28c med monsunregn i nagon timme. Thats winter!
Har sett "Estomago" och "Saneamento Basico, o filme" som ar tva bra inhemska filmer som inte utgar fran favellor och vald. Brasilianare gillar deras filmer som ger dem nagot nytt istallet, som de sager, for det vanliga sex och valdet som alla inhemska filmer har (overdrivet prat enligt mig da). Det ar lite som att de ar sura for att Guds Stad och Tropa de Elite ar populara utomlands eftersom de ar valdsfilmer, men samtidigt glada for att folk kanner igen brasiliansk film. Jag har iallafall gjort en lista over latinamerikanska filmer som jag ska satta datorn igang pa dagen jag ar hemma.
Jag fortsatter med annu en musikvideo som denna gang ar mer politisk an den forra. Leon Gieco heter artisten och kallas for Argentinas Bob Dylan. Jag sag honom spela i Mendoza efter att ha vantat till klockan 2 pa natten och konseren var helt klart vart att vanta pa. Laten handlar om Pocho Lepratti som under de manga omstandigheterna i Argentina under 2001 blev nedskjuten av kravallpoliserna. Det anda han gjorde var att skrika at dem att sluta skjuta mot skolan dar det bara fanns barn som at. Han ar numera en ikon for de sociala rattvisorna i Argentina och aker man framst till Rosario finner man "Pocho vive" sprejat nastan overallt. Har ar videon ialalfall:

Idag sov jag i plaza italia, kakade massa medialunas och tog det lugnt. Orsaken var for att jag imorse kom hem klockan halv sex pa morgonen.
Sa jag och Adrien bestamde oss for att checka upp biljetterna till Boca matchen men alla "populares" pa 60pix hade tagit slut och de hade bara trakiga sitsplatser for 200kr kvar, sa det kunde vi lika garna glomma. Istallet berattade han om Rivadavia festivalen som befann sig en timme ifran Mendoza sa vi kopte vara biljetter ditt istallet, for en tjuga var. Vid sju tiden kom han och hans flickvan Laura och hamtade upp mig, med honom var ocksa en annan fransk student som studerade i Mendoza. Vid halv nio stod vi i bussen ut mot Rivadavia, bussen var full och utanfor borjade morkret lagga sig. Vi trodde forst att artisten vi ville se hade redan spelat eftersom vi kom for sent men ack sa fel vi hade. Vi ar ju i trotsallt Argentina.
Sa efter ha delat tva pizzor pa fyra och druckit lite ol sa gick vi och satte oss for att vanta in Leon Gieco den ande artist som vi verkligen ville se. En scen manga band heter det och sa var det ocksa. Inte forens klockan blev halv tva och vi fyra redan hade borjat bli somniga kom Leon in och da plotsligt blev den annars tysta och lugna publiken bestaende av ungdomar, foraldrar, barn och gamlingar vakna till liv. Valdig bra konsert var det ocksa och jag gillade mycket Giecos blandning av argentisnkt folklore med rock till hans kritiska texter. Han kallas for Argentinas Dylan och jag forstar varfor, bortsatt det politiska.
Sa glada skuttade vi ivag tre pa natten tillbaks till busterminalen for att aka hem till Mendoza igen tills vi fick veta att nasta buss inte skulle komma forens halv fem. Sa deppigt satte sig alla pa bankarna och vantade in sin bus. Fransoserna kedjerokte som galningar for att fa tiden att ga. Jag tog en nattpromenad mot Rivadavias plaza som var valdig fin och ren. Foresten verkar allt har vara rent och stadat tidigare under dagen sag jag hur folk stod och stadade och sopade deras gator, tror det ar lite som en oskriven lag har eller det sa Adrien iallafall.
Sa jag kom hem till hostlet vid fem och vackte den stackars unga nattvakten som somnigt slappte in mig, man far nastan daligt samvete for att man kommer for sent till hostlet. Det var iallafall valdigt kul att fa uppleva sin forsta folklore-festival har i Argentina och nar jag kommer hem ska jag skaffa mig mer av Leon Gieco.
Nu ska jag laga lite middag bestaende av aggrora, salami och brod.

hasta luego!