Jag gick pa tva fallor idag tillsammans med min farmor. Det hela borjade under lunchen da damen borjade tjata om att hon behovde aka in till skatteverket i storstan (Covilha). Pappa som pa nagot satt har byggt en forsvarmekanism mot hennes klagande o fragande (pa bode gott o ont saklart!) verkar inte vara sa pigg pa att kora henne in till Covilha. Vilken tur att sonen hans ar tillbaks da, nu kan han antligen komma till anvandning. "Johan, kor du farmor till skatteverket i stan?". Sjalvklart sager jag da ovetandes om den portugisiska byrakratin i landet. Jag ser det som en chans att cruisa lite i byn med gammeldamen bredvid, slippa lite av isoleringen i Teixoso.
Sa efter att ha vantat i sadar 40min pa att farmor ska byta klader, sminka sig och hinna badda alla sangar. (Jag har tjatat om att hon inte behover badda om min sang varje dag som jag sjalv baddar, "kallar du det for baddning" brukar hon kontra da.) Sa efter att hon blir klar satter jag pa mig mina, enligt farmor da, knarkar-skor som da ar mina Converse och baddar in damen i framsattet i bilen kor vi ner for praca de portugal mot vagen till Covilha. I hogtalarna sprangs det jazz, islandskt o tango for fulla muggar langs vagen.
Covilha ar ingen vidare stad att kora i, men i andra hand ar ingen Portugisisk bergs-by det heller. Det ar enkelriktat och uppforsbackar for hela slanten och da ska vi tanka pa att trafiken ar lite "galnare" an val hemma i Sverige. Men jag har inga problem med att kora upp for backarna och sedan slappa av damen sa att hon kan ga in i verket samtidigt som jag letar parkeringsplats. Jag gor det enkelt for mig och parkerar sjalvfallet lite halvt mot lagen framfor nagons grind. Men jamfor jag med de andra sa parkerar jag inte bakom en annan parkerad bil, som tydligen ar en klassiker man ser har och dar i Covilha.
Jag gar in byggnaden som hyser tva medelstora salar som ar smockad av bonder, mini-foretagare, privatpersoner och sa farmor som ska gora sina deklarationer i sista minut.
Det ar har forsta fallan kommer in i plats. For inte visste jag att det skulle ta nastan tre timmar for att stampla nagra papper och skriva under dem. Vantar gor jag iallafall snallt, jag gor det bredvid farmor som pratar pa om allt mojligt samtidigt som att jag kanner hur lite som jag egentligen orkar lyssna pa. Hon pratar om kusiner, morbroder, mostrar, vanninor osv osv. You get the picture iallafall.
Jag forsoker se vad som foresgar "bakom kulliserna" under var vantan.. takten ar inte direkt snabb. Det ska pratas och det ska avbrytas av andra som inte orkar vanta pa sin tur. Farmors tur kommer antligen och vi gar och satter oss framfor en stressad dam. Hon haller pa med tre olika saker samtidigt dvs. kontrollera farmors papper, prata med hennes vannina halvt-skrikandes och hjalpa en annan vannina med hennes "case" dar mannen klagar for fulla muggar pa henne o vanninan.
Vi kom in i skatteverket kl. 14.40 och kommer ut klockan 17. Jag ar glad over att fa komma ut igen och kanna min frihet, trodde jag. Jag hyser in damen i bilen och lyckas elegant kora ur min parkering och ser inga fler hinder pa vagen. Nu kommer nasta falla, sjalvklart maste vi "passa pa" att aka in till den storsta mataffaren i byn. In i ett annat kaos med andra ord och vi gar in i folkvimlet av kop-glada materialister. Farmors blick ar installd pa nagot, det kan man se pa henne, hon skruttar med raska steg mot malet och jag bestammer mig for att lasa igenom tidningarna med tanken pa att hon inte kommer att hinna sa langt bort. Inte mer an nagra sekunder gar och vips sa ar damen bokstavligt talat forsvunnen. Jag gar raskt fram och tillbaks genom den fotbolls-plan stora affaren letandes efter en kort gammal dam. Tyvarr ar hon inte den anda som faller in i beskrivningen da det kryllar av korta damer overallt i affaren, nagra som ska kontrollera sina gronsaker o frukter, andra som ska smaka pa osten innan kop. Jag finner henne tillslut som tur ar vid gronsakerna, hon sager att hon ska kopa olja, vi gar mot oljan, hon forsvinner igen, nu ska hon titta pa ostarna, "oljan da?", "just det", osv osv. Mycket fram och tillbaks och anda imponeras jag av hennes envishet och ork. For trots hennes alder verkar hon aldrig ga slut pa batterier. Det ar allt ifran matlagning, stadning, inkop, skvaller och sa aranden i Covilha som hon passar pa att gora mycket nu nar sonsonen ar hemma. Vi maste nastan med vald satta ner henne i stolen for att hon ska ta det lugnt, for en kort stund. Hela dagsaventyret tar en tre-fyra timmar och jag kommer hem trottare an vad jag trodde jag skulle bli.
Men trots allt fram o tillbaks var det anda kul att fa komma utanfor teixoso. Men rollen som chauffor ar inbrand for evigt nu. ack ack.
Inlägg
