Heypalo.

Jag traffar Renata som jag larde kanna i cordoba i bussen pa vag mot Salta. Det blev en jobbig resa da nagot hande med bussen och han fick atervanda till Mendoza for att fixa det. Skont iallafall att fa se att de gor det istallet for "go crazy" stil och fortsatta kora med trasig bus.
Det har ar den forsta Argentinska stad dar jag verkligen marker en stor skillnad gentemot det normala argentina. Folk har har mer indiska(andiska)-drag och Salta ar valdig lik en Peruansk stad, rikare da men inte rikare i gentemot resten av Argentina. Jag gillar staden den har en mer somnig stil och det ligger fint mitt i en dal. Jag akte upp med gondolerna(ratt namn?) for att fa en battre vy, bilder kommer upp. Annars hade jag tankt aka till en liten liten by som heter Tilcara och som ligger ca4 timmar harifran. Men igar blev det sent sa idag blir det Jujuy istallet. Det fina med det har distriktet ar att det ar de mest historiska delarna av Argentina. Sa de har byarna (t ex. Tilcara) ska tydligen vara en liten historisk by mitt i en dal.
Hostlet ar lite overpriced men jag bryr mig inte sa mycket eftersom detta kanske blir det sista hostlet i Argentina. Men man far ink. kvallsmat och ikvall ar det BBQ efter en fotbolls match senare vid fem.
Garciela har valkommat mig till Rosario och jag ska stanna dar tva-tre dar for att lara kanna staden och saklart familjen, ska bli intressant. Igar var jag med om en dansk explosion da jag stotte ihop med inte mindre an fem danskar och de ar de forsta danskarna jag har mott under resan har. Thomas Ragone ar halv dansk argentinsk med samma alder som mig, han har bott har i ett helt ar och jag avundsjukas for att han har familj har som han kan besoka. Forutom Thomas har jag mott de flumiga Kathrine, Nanna, Ida och Anne valdigt trevliga tjejer och som vanligt nar man moter danskar sa blir det stor mix av dansk-svenska..som bara later for sjukt.
De har iallafall fortsatt sin resa men det gor inget eftersom jag kommer till Buenos Aires samtidigt som de och jag ska fa bo i Thomas lagenhet.
"familjen ar pa semester sa jag har fyra sovrum, klart du ska hanga med"..fast pa redig danska da. Kul med skandinaviskt kollektiv i B.A som jag inte kan vanta med och besoka, kanns som att jag kommer glomma Rosario lika snabbt som jag besoker det.
Nej nu ska jag ta ett dopp i poolen och sen ata lite mat innan jag ska spela boll, ska bli laskigt da det ar manga galna irlandare har. Jag ar sjukt stolt over mina nyfunna Alpargata skor som ar typiskt argentinska skor, sjukt bekvamma och billiga! 30spann. Ni ser dem pa bild har, mina ar dock inte roda.

Hasta luego che!

Resan gick bra. Efter att ha kommit fram till Mendoza for bussbyte sa akte vi in mot bergen. Pa vagen akte vi forbi bodega efter bodega. Mendoza ar trots allt det distrikt som star for 70% av Argentinas viner. Nagon stans mitt pa vagen somnade jag och vacktes sen av min tysta argentinska granne som sa att vi var vid gransen. "yes!" tankte jag.
Runt omkring oss var nu bara bergskedjor och klippor. En liten back rann mellan dar nanstans men det man mest sag var en lang ko av bussar. Sa jag trodde forst att proceduren, som konduktoren forklarade, skulle ga snabbt o smidigt. Men gissa om jag hade fel, vi vantade i var buss i narmare tva timmar! Antligen kom bussen in till ett stort garage och vi fick ga och stampla passen. Den argentinska vakten skojar lite "du far ta det lugnt att besoka vart vackra land pag" da han markte att det fanns redan tre stamplar. Chilenskan sa dock inte ett ord utan bara stamplade och graciadade.
Efter det kom nasta overaskning. De chilenska vakterna hade tagit ur all bagage fran bussen for att ga igenom kontroll av ALLT. Det ar tydligen strangt forbjudet med frukter, gronsaker, mjolkprodukter, mer en 2 av all elektronik osv. Den proceduren pagick en narmare 40min innan de var glada. Vi hade da vantat pa att komma in i chile i narmare 3 timmar.
Vagen in mot Valpo var vacker iallafall. Vi skonk sakta men sakert nerfor alla berg o kedjor och in pa en valdig valgjord motorvag som gick mot Santiago/Valparaiso/Vina Del Mar. Sikterna var ocksa full av bodegor och fruktodlingar. Sen kom vi antligen fram, inte till Valparaiso da, men till Vina del Mar som ar dess "finare" grannar 10min bus ifran. Nastan alla gick av dar och jag blev kvar i bussen med tre andra. Kustvagen fran Vina del Mar till Valpo var iallafall magiskt. Solnedgangen hade sakta men sakert borjat, folk var ute och njot av den sista varmen innan kvallen kom. Vagen ar kort och tog en tio minuter innan jag sag "kaoset" Valparaiso. Tusentals hus trangandes pa kullarna i olika farger, valdigt manga tra-hus som gor det annu vackrare. Bussen stannade pa El Plao (tror det heter sa, plattomradet som ar litet) och jag borjade leta efter bussar till hostlet.
Nu ar det iallafall kvall har i Valpo och folket i hostlet, trevliga, har borjat laga mat. Jag sjalv tankte vandra ner for stengatorna blickandes mot de underbara arkitektsverken runt omkring mig.

Hasta luego!

Jag haller pa med nagot om Foz men lagger upp det en annan dag eller aldrig.
For tva dagar sen vaknade jag upp i min bekvamma busssang mitt i roriga Cordoba. Cordoba ar, fick jag lara mig idag, Argetinas nast storsta stad med 2ml. Staden ar ocksa valdigt kant for att vara ett stort universitets-stalle och staden kryllar av ungdomar overallt. Sa efter att ha hoppat av bussen gick jag tio kvarter in mot plazan for att sen orientera mig in mot mitt vandrahem. Pa vagen sa lag jag marke pa hur himla rent det var gatorna och hur mycket hela min lilla vandring lika garna kunde ha varit i en medelstor spansk stad. Cordoba ar varmt, valdigt varmt och hela staden ligger i siesta fram tills kvallen borjar. Eller sa kanns det iallafall, siesta ar inte sa anvant sager de har, kanske for att folket har det som vana¿
Mitt vandrarhem ar valdig trevlig. Redan forsta kvallen stotte jag ihop med Gio (Giovani) en Italienare som fixade ihop en god pasta at oss. Han stod for maten och jag for det Argetinska vinet (saklart). Val vid bordet blev det en salig blandning mellan engelska, spanska, portugisiska, svenska(!) och franska..men franskan avstod jag mest ifran.
Precis som att spanskan inte kunde slappa mig nar jag kom in till Brasilien. Da jag verkade bara mota latinamerikaner under flodsresan. Har i Cordoba har jag mott pa sa manga Paulistas att jag redan har glomt rakningen. Paulistas ar ocksa som jag har kommit fram till de trevligaste i bunten av olika brassar.
Idag har jag hangt med paulistan Caio, svenskan Alva, Ecuadorarn(felsv¿) Juliana, Belgarn Vincent och Tyskan Maren for att gora en utflykt till Enerstitos gamla barndomshem.
Valdig valgjord museum som sammanfattar Ches hela liv bra. Dar traffade vi ocksa en av hans barndomsvanner, vannen minns ju inte sa mycket eftersom Che lamnade vid tio ars aldern. Men i huset sag vi hans Norton som han och Alberto akte igenom Latinamerika, lite av det som inspirerade mig. Man ser hans grona drakter, medecinbetyg och mycket mer. Juliana fran Ecuador var iallafall varst..hon behandlade det hela som om hon hade sett paven, tarar hit och ditt och vilken shopping hon gjorde pa Che grejer. Nagot som revolutionaren sakert vander i sin grav for.
Efter att ha spenderat formidag med revolutionart nostalgi och nagra valdig goda och billiga bocadilhos (fels¿) sa akte jag och Vincent for att se hela det har Dakar stahejet som nu har hamnat i Cordoba innan de avslutar det hela i Buenos. Dakar ska ju egentligen vara i Afrika men dar finns det bara terrorister nu for tiden sa de spelar sakert har i sydamerika mellan Chile och Argentina. Iallafall..det var bortkastad tid da bilarna faktiskt hade stora mellanrum mellan sig da de kom in i mal. Visst var det roligt att fa en rally-tavling for forsta gangen i sitt liv men det blir fasen det sista. Tror jag sag en portugisisk tavlare (TMN sponsrade) dar nagonstans.
Jag och Vincent blev iallafall besvikna pa det hela och lamnade de tusentals argentinarna som var pa plats. Sa nu har vi handlat vin, oliver, salami som apertif innan vi gar och ater en billig medium-done beef!
Pa Sondag kvall/natt aker till Chile och Valparaiso! Ditt ska jag mota upp med nagra Paulistas ocksa. Ska checka in Isla Negra och Vina del Mar samtidigt.

Hasta Luego!

P.s. Bilder ar inte uppe for att a)de har datorerna tillhor 80-talet sakert b)det skulle ta en dag for att orka lagga upp allt. Jag lovar lagga upp det nar jag hittar en battre dator som nog kommer vara i Chile. Plus att tagentbordet har ar valdigt slitet sa ni far ursakta mig om det ar mycket felstavat.

Jag har kant mig sa hemma har i Campo Grande sa att jag har varit lite lat med uppdateringar. Staden far mig att dra tankarna at Huancayo i Peru fast kanske lite battre stalt an sina grannar. Folk har ar nojda men det de har aven om Campo Grande inte har varst mycket att visa. Vill man se nagot ska man aka ivag till Pantanal och bonito.
Jag har hangt med broderna Braga som har visat mig runt vad man kan gora i byn, sa lange har det blivit kortfilmer, mycket mat, lite musik och bowling dar jag lyckades komma trea (woho!). Jag har ocksa sett varldens storsta gnaggare (bild) de ar ocksa valdigt vanliga i bland annat parker.
Jag har ocksa borjat planera en ny rutt nu nar hela tjocka familjen har akt ivag pa alla sina olika horn. Far fick problem med ogat och fick aka till Rio for operation (gick bra), mor min akte till Bolivia for arbete och syrran akte igar upp for att njuta av Copacabana de sista dagarna innan hon aker hem till kylan.
Sjalv ska jag nu fortsatta soder om Matto Grosso do Sul till Foz de Iguazu de kanda vattenfallen fran Syd Amerika (vill ni veta hur de ser ut sa checka ut den sista Indy filmen). Har fatt min D80 sa fler bilder ska ocksa platas. Efter lite vatten fortsatter jag min kurs in mot Arrgentina. Forst blir det de centrala delarna som ocksa ar de aldsta delarna och senare in mot storstaderna.
Cordoba som ar Amerikas kulturstad samt Argentinas framsta universitets-stad ska besokas samt. Mendoza och sen in mot Chile och Valparaiso och Isla Negra. Pa returvagen blir det storstaderna Rosario(annu ett kanske) och saklart Buenos Aires och Montevideo. Laste att det ar billigt med long-term stays i Buenos...nagot man kanske borde sniffa vidare pa.

Det kommer iallafall kannas skont att fa komma ut pa egen fot igen och samla ihop sina tankar. Se fram emot Argentinas bergiga landskap och Chiles kuster, blicka fram emot nya aventyr i denna fantastiska kontinent. Det var trevligt med foraldrarbesok men det tog ocksa lite pa ens krafter. Sa nu ska jag ut och gora varlden lite osakrare an den ar. Nu ska jag ivag med Gabriel och Pedro for att kopa min bussbiljett ivag mot soder.
Johan

Antligen efter 28-29 timmar kom jag fram till Rio de Janeiro. Lagom trott lyckades Daniel hitta mig och ta mig till lagenheten dar jag just nu bor. Familjen Faleiro ar hur trevliga som helst och idag har jag ocksa mott Andreas som ar valdig snall. Daniel ar ocksa valdig shysst och framfor allt valdig bok-intresserad och film..
Iallafall har varit lite i Flamengo, Centro och iman smaller det med praia vermelha och Copacabana! Tills vidare vill jag bara saga att jag annu en gang har bytt nummer..nu ar det aktiverat genom Daniels CPF, inte for att det ar billigare forutom inom Rios granser.
Numret ar iallafall>
+552181617598

Enjoy!

Nu har jag anlant till Brasiliens forsta huvudstad Salvador. Ni vet den dar timbuktu laten "vi drar till malmo" de sager ocksa "vem pra bahia" som ar exakt det omrade som jag befinner mig i.
Men jag har bara nyss anlant och tanker da istallet skriva mer om Olinda och Recife dar jag var innan. Jag kom till Recife under kvallstid och trott men lyckades fixa lokaltrafiken till Olinda dar jag somnade direkt utan att se mig omkring sarkskildt mycket.
Dagen efter flyttade jag mina grejer till det betydligt mycket trevligare och oppnare hostlet med pool och manga resande brassar(!). Olinda var verkligen det lilla extra till Recife med sma stengator upp och ner for kullar och kyrkor i nastan varje horn. Det var ocksa en "konstrunda"-tema i Olinda sa alla ateljeer hade oppet med olika hantverk och konstverk. Jag lagger upp nagra bilder sa ni far en ide av det hele.
Recife ar en storstad med stort S och med mycket folk. Nar jag akte in for att checka in Recife velha som ar den gamla delen och ligger pa en udde sa gick jag ut pa fel bro och hamnade verkligen ute i "no-gringos-land"..snabbt pa forsta bus och over ratt bro den har gangen. Gamla recife cirkulerar hamnen och ar fylld av tagspar och sparvagnsspar men har finns ocksa Amerikas (plural?) forsta synagoga som installerades i Recife under 1650-talet. Utover gamla recife sa fanns det fina sma patios lite har och dar i det mer modernare delen av staden.

Som sagt bilder ska up och datorn vill.

/Johan

Natal var en trevlig liten stad men inte med sa mycket intressant att visa. Kandast var Ponta Negra stranden ditt alla gar. Jag kom till Natal vid atta och irrade runt staden i tva timmar letandes efter hostlet som LP rekomenderade dock. hade de stangd och lagt ner locket for gott.
Sa jag fick ta mig till Ponta Negra med alla andra turister och ga till narmsta hostel dar, dessvarre mycket trevligare. Ett helt dorm for mig sjalv med valdig god frukost. Nu har jag kommit till Recife och jag kom den tid jag fruktar mest, kvall. Akte metro i det har landet for forsta gangen fran Recifes busterminal till centrum, sen hoppade jag pa bussen till Olinda. Tips for att som ska med bussar i det har ladet ar att satta sig langst bak med sin stora backpack. Annars kommer du inte kunna tranga dig igenom folkmassan som star i korridoren nar du ska ut. Detta hande mig och jag fick inte bara uppleva Olinda fran fonstret men ocksa stadsdelar som Ouro Preto och kakomradet Rio Doce..Men jag ar pa plats nu och mitt forsta hostel jag skulle stanna pa var fullbokat sa jag fick ga till plan B som ar ett fruktansvart hostel. Ska dock bara sova dar en natt och sen flytta over allt till det andra hostlet. Jag ger Olinda och Recife tva dagar innan Salvador, har trots allt inte mycket tid kvar langs kusten. Maste vara i Rio den 21-22.

Kramar.

Nu har jag antligen kommit till Fortaleza. Stor charter-stad fylld med hotell har och dar vid den langa kusten. Mitt hostel ligger ett stenkast ifran havet men jag lar inte kunna bada pa ett tag efter ta-olyckan for tva dagar sen.
Det var nar jag var i Belem och turistade lite, for att checka ut gamlastan och sant. Jag kommer fram till en fin praca med en stor vit kyrka och forsoker ta en bild av den. Jag star for nara sa jag tar en snabb u-svang bakat for att ga lite langre bort och BAM rakt in med stortan i nagot avhugget jarnror (tror det var en vagskylt dar innan). Nagra meter bort ligger det nagra parkarbetare som njuter av sin siesta och skrattar ihjal sig varpa en av dem skriker glatt "det var den sjunde idag!". Jag haltar till narmsta apotek med bokstavligttalat blod som sprutar ur tan in i butiken. Kassoren hojer ett ogonbryn och ger mig sedan lite bandage for att linda in tan. Folk som passerar mig fragar konstant om det ar fragan om ett ran jag har varit med om..
Just nu vet jag inte hur situationen dar nere ar for tillfallet. Jag lindade om tan nar jag kom fram till Fortaleza efter att ha rest bus i 24 timmar med ta-verk. Men det kanns iallafall battre forutom att jag inte kan ga i samma takt och gora lite havsaventyr.
Annars verkar inte Fortaleza vara nagot vidare for mig. Det ar en trevlig stad med mycket strand och ett fint kulturcenter men jag har inte riktigt sett charmen med det. Skulle hellre vilja aka till Jericocoara och checka laget dar..men da kravs det en frisk ta.

Sa efter en behaglig bussresa med annu en gang fina vyer kom jag antligen in till hufudstaden Lima som for en gangs skull hade sol(!!). Jag trodde aldrig jag skulle fa uppleva solen skina i denna mystiska huvudstad som borjar vaxa mer och mer i mina ogon.
Den har gangen har jag valt att bosatta mig i centrala lima tva kvarter ifran presidentpalatset. LP sager att det ar riskabellt och det forsta jag motte var en amerikansk kvinna som nyss hade blivit ranad pa sin handvaska. For det forsta varfor gar hon runt med en handvaska i Lima? For det andra sa sa hon att hon gick vilse..jag skulle inte vilja vara i hennes skor da (se aldrig vilsen ut). Men tydligen sa har amerikanarna nagot bra med sina ambassader sa de kan fa lana pengar att fa aka hem med, har sverige nagot sant? Skulle nog kravas en jordbavning pa 8 for att fa deras planbocker att oppna har i Peru. Hostlet ar trevligt och ligger ett stenkast ifran katakomberna (som jag har skrivit om) det har ett stangt café langst upp som har de fina vyer man kan fa av den har staden. De haller ocksa pa att upprusta alla gamla hus runtomkring som galningar! Lima ska tydligen vara vardstad for ett stort APEC mote om nagra veckor och da ska den gamla delen av stan skina infor alla amerikaner, kineser och andra viktiga handelslander som kommer pa besok.
Under kvallens gang har jag ocksa gatt pa min forsta biovisning i det har landet..for 8kr fick jag sitta i en dvargstol framfor en duk som inte var storre an 9x3, filmen var ingen hojdare heller (The Rocker) men upplevelsen var kul. Ska bli kul o lasa nar tjejerna i Indien bestammer sig for att ga pa Indisk bio.
Jag fick ocksa tag pa min flygbiljett till Iquitos som ar pa lordag sa jag har en hel ledig dag att se fram emot iman. Roligt nog ar att Limenon Gonzalo som jag traffade i Cusco (har jag skrivit om honom?) har erbjudit sig att traffa mig over en kopp kaffe vid plazan, det ska bli kul. Jag skulle ocksa vilja besoka det nationala konstmuseet for att ladda lite mina kulturella baterier, eller vem forsoker jag skoja med? Hela det har landet ar en kulturrevolution framfor mina ogon.
Nej dags att hoppa i sin bunkbed for kvallen, det har varit en lang och intressant dag och jag har iallafall fatt mer respekt for Lima nu.

Hasta luego!

Sa detta har hant de senaste dagarna i Huancayo. I fredagskvall insjuknade jag snabbt i en fruktansvard feber och fick hoppa over min bus till Pucallpa dagen efter. Efter tre dagar feber kanner jag mig antligen frisk sa far jag den varsta maginfluensan man kan fa..toalettbesoken var oberakniga.
Sa antligen idag efter ha haft en diet bestaende av mer medecin an mat och testat igenom varenda sopa som grannen kan gora (a la minuta ar fantastisk!) sa kanner jag mig mycket battre!

Under tiden har jag spenderat mycket tid med langstannarna(?) har; Pascal, Aude och Claire som har varit i Huancayo i over en mandad, och jag blir trott utav att bara stanna har en vecka som sjuk. Men det ar trevligt folk och det kommer alltid in intressant folk till hostlet. Nu senast britten Roy som har salt allt i England for att kunna lara sig spanska och resa runt i tre ar har i sydamerika. Mannen ar 47ar gammal men valdig trevlig och vanlig. For tva dagar sen kom det en norska vid namn Gunn som har varit utanfor sitt land i tre ar och jobbat lite i Honduras, hon ser verkligen inte fram emot att komma hem till vinternorge. Det ar roligt ocksa att man inte ar resenaren som kommer och gar utan resenaren som stannar och tittar pa de andra som kommer o gar.
Sa det finns alltid personer runtomkring man kan hanga med i denna sloa och lugna stad. Om nagra dar ska jag till Lima eftersom jag har andrat rutt fran Huancayo-Lima-Iquitos. Vagen till Pucallpa har nyss blivit anfallen igen av vagtjuvar och det kanns lite for riskabellt att ta den vagen for tillfallet.

Hasta!

Eller Dia dos santos som det egentligen heter har i Peru. Hollandskan Elke (inte Elka tydligen) har varit och handlat kostym sa hon kan fa gratis drinkar o fri intrade pa olika platser. Sjalv skipar jag hela den grejen och valjer att avsluta min sista dag pa samma stalle som jag var igar namligen: Km0. Igar var det samma band som jag hade sett for en vecka sen, ny playlist dock och lika bra musik.
Fick ocksa trana pa min danska da jag traffade Hanna o Martin fra Kobenhavn, de ska pa inca leden om tva dar och vi bestamde oss att traffas pa Km0 ikvall.
Har nyss kommit fran duschen efter en valdig svettig fotbolls match, jag fungerade som ankare-back-malvakt under hela spelet eftersom varje gang man skulle springa fem meter fick man syrebrist. Men det var otroligt kul och killarna spelade valdig fin fotboll med kommentarer som "asch det var guds hand!!".

Iman ska jag pa forsta basta buss mot Ayachuco som tar ca 24 timmar, kul da bussarna inte har "camas". Men Ayachuco ska likna valdig mycket Cusco sa vi far se.
Kommer dock sakna alla manniskor man konstant moter i den har staden. Jag har borjat kunna snacka med taxi-chauforerna ocksa varje samtal ar unik for sig.

Nej matsack ska handlas nu och sen ska fam. Serrano ta hand om mig.
Foresten sa horde jag varsta historien om mamma Serrano (Miranda da 70+) som en dag fick in en liten yngling pa 15 ar hos henne. Tydligen skulle foraldrarna till nagot stalle som han inte vill till sa de slangde in honom hos en Peruansk familj.
Iallafall sa kom den killen hem varje kvall full som en asna och sov fram till tre tiden varje dag. Miranda gillade inte det har med drickandet sa en dag nar killen sitter i rummet sa laser hon in honom! Sa for tva dagar sa fick inte killen komma ut om han inte skulle a) pa toalleten b) ata.. snackar om modersfigur.

hasta luego!

Det blev struligare an anat vid den Peruanska gransen. Efter att tullmannen hade last igenom polisrapporten jag gav dem och forsokte smora med "det ska funka med den har sa de" sa skickade de mig istallet in till inmigraciones for att KOPA ett nytt imigrationskort..sen skulle jag tillbaka till emigraciónes for att stampla det och annu en gang tillbaks till inmigraciones for att stampla ut det....Nu har jag iallafall sparat det bolivianska ingangskortet och det ska fasen inte tappas.
Bolivia ar fint det valdigt lilla jag har sett dvs. staden Copacabana som kanns valdigt mycket som en liten strandby och inte alls en sjoby. Bor ocksa for forsta ganget pa ett hotel for 10$ dar jag far en dusch for mig sjalv och frukost, ingen fin utsikt dock :/.
Iman ska jag vandra till Isla de Sol och dagen efter ska jag overnatta dar.
Mors

Imorse sa bestamde jag mig for att dra vidare till gransen och staden Puno som ar "den stora staden" vid Titicaca sjon. Redan vid ingangen till busterminalen i Arequipa stors jag av tusen olika forsaljare till olika busbolag som skriker ut sina destinationer i mun pa varandra. Efter att ha nogrant gatt igenom tre olika bolag tog jag forsta basta bus for 15s mot Puno. Jag och tva andra gringos gick pa bussen pa europeiskt stil 10m innan avgang och vantade att bussen skulle aka. Utanfor star det ett tjugotal peruaner som bara stirrar mot bussen samtidigt som de smapratar. Jag blir lite nervos och undrar om det har ar verkligen ratt buss och varfor bussen tva minuter innan avgang inte har folk forutom tre gringos. Jag gar ner och fragar en av lastbararna som bara konfirmerar att det ar ratt buss, jag gar upp igen och fortsatter lasa min bok utan att tanka pa saken mer. Tiden gar och snart har det gatt 20min over angiven avgangstid..frustationen okar ocksa eftersom de skrikande damerna fortsatter skrika nu utanfor terminalen for alla som gar forbi bussen. Men sa efter en halvtimme satter forarn igang motorn och da plotsligt borjar alla peruaner utanfor fa liv isig. Fram med laskbackar, sangar, vaskor i alla mojliga storlekar och min bokfrid ar over inne i bussen.
Bussen som bara har uppforsbackar framfor sig far motorstopp mitt i den forsta backen och min skeptism okar, men folket bredvid mig ar inte panikslagna sa varfor skulle jag vara det? Det blir en slitsam resa dar bussen gang pa gang far kampa sig upp for bergen mot forsta stoppet Juliaca. Vagen gar forbi en nationalpark med fantastiska vyer och mitt under resans gang far jag se Alpacorna for forsta gangen som betar i sitt gras utan att bry sig om trafiken tre meter ifran sig.
Efter 6 slitsama timmar kommer jag antligen fram till Puno dar det ar festival i hoga drag! Universitetet firar (tror jag) att de har oppnat eller sa firar de arets nya elever..nagot sant. Det ar iallafall mycket musik, churros och parader overallt och jag tror att jag kommer att trivas i denna stad.

Bilder fran Arequipa ligger pa flickr, check it out.

Busresan fran Ica till Arequipa var bokig men ok, bekvama satten som hette "semi-cama" och var nastan sadana. Vagen upp var valdig krokig och nasta morgon da jag vaknade hade jag ingen apetit alls, jag tankte da fort pa att det kanske ar nagot med hojdsjukan. Det visade sig vara lite matforgiftning och min forsta dag spenderades i sangen.
Idag har jag dock vaknat och matt battre, jag gluffsade i mig gratisfrukosten som bestod av cocate, 2st pannkakor, agg och brod. Efter det beslot jag mig att besoka Arequipas kanske mest kanda monument namligen Santa Catalina Monosteriet. Ett otroligt bygge som okuperar ett helt kvarter med egna gator och tradgardar, otroligt vackert och sevart var det. Bilder kommer upp senare.
Nu ska jag fortsatta pa min soppdiet och se om jag kan bli battre infor besoket i Conya.

Hasta

Under fredagen sa tog jag forsta basta taxi mot bussstationen Soyus som senare skulle fora mig vidare till staden Ica soder om Lima. Bussresan gick bra om inte hackigt da den skulle stanna pa alla skumma stallen och plocka upp folk.
Val framme i Ica tog jag forsta basta taxi mot Huachachina som ar en av Icas atta oaser men bara den anda som fortfarande har vatten. Huachachina ar grymt fint och det ar ocksa valdigt lugnt och varmt(!). Hostlet ar ocksa trevligt, den har en pool och turer med deras bungies(?).
Det var just den turen som jag tog idag tillsammans med chilenske/schewzarn Igor, en norska vid namn Ane och tva fransyskor i ungefar 50ars aldern. Bungy ar da en stottalig bil som kor in Icas oken och stannar vid stora backar dar vi sen far aka sandboard. Sandboard var otroligt roligt om inte sandigt och jag tror den storsta "backen" var pa ca 200m i distans, grymt roligt. Fransyskorna holl sig mest med bilen och norskan hoppade av nar hon senare fick ont i baken, men killarna akte sa mycket de orkade av turen.
Nu har jag duschat av alla sand och sitter har med en av mina favoritjuicer som heter Chicha Morada, det ar en lila majs dryck som ar lite av en specialite i hela Peru. Ikvall blir det den sista kvallen i Ica for imorgon kvall ska jag aka i en lite mer luxig nattbuss mot Arequipa.

Hasta luego!