Heypalo.

En kopia ifrån Projektisyd-bloggen. Ni kan kolla in den vidare på www.projektisyd.se och välja latinamerika.
Självfallet ska jag skriva lite mer personliga inlägg här med, men tiden är knapp. Ni får njuta av lite random bilder istället!
mors.

Nu har en tredjedel av kursen gått och visst känns det som att tiden bara flyger förbi. I Fortaleza kan man inte direkt märka hur tiden förändras, kanske på värmen men inte utöver det.
Turistsäsongen har börjat igång och i Beira-Mars fasader kryllar det av vita människor som trängs längs strandpromenaderna. Då är det skönt att kunna bo i sitt lilla hus ute i Benfica, universitetsområdet där vi bor och som kallas lite för Fortalezas "bohem" område.
Arbetet har börjat om på ruta ett igen. Det blev nämligen inget REJUMA möte i Belem som alla hade förväntat sig och då sprack vår första film därmed. Men det tog inte lång tid innan vi påbörjade med två helt nya fräscha projekt, ett mer eget och en mer med organisationen. Det är något ni får veta mer om senare.
Bosse har också varit här och besökt oss under ett par dar! Vi försökte visa honom det lilla som fanns i vår by och han blev också väl omhändertagen av organisationen Terrazul. Utöver att han fick följa med Terrazul i deras arbete fick han också besöka några förorter och deras verksamheter.
Det är mycket snack om COP15, Köpenhamns mötet, inom Terrazul. Det är många aktiviteter inför de dagarna mötet hålls och nästa helg ska vi samordna en festival här på närmsta torget med live-musik och massa bra budskap om varför vi ska värna om vår miljö. Jag och Clara ska hjälpa till med det "digitala" dvs. projektorn som ska visa filmklipp och bilder. Förutom det har jag hjälp till Terrazul med deras Fanzine, så om ni har vägarna förbi Köpenhamn under mötet och träffar några brasilianska människor håll utkik efter den!
Det finns nog inte mycket mer att rapportera om nuläget. Snart tar första halvåret slut och då kommer vi befinna oss på mittmöte nere i Uruguay där vi kommer träffa resten av latinosarna tillsammans med Tobias. Det ser vi också fram emot!

Jag väcks en tidig morgon av hårda knackningar mot dörren som leder ut mot gatan. Efter lite förvirrade frågor om vem det var som stod utanför släppte jag in en farbror med sin stege. Han arbetade för preifeituran (dvs. kommunen) och skulle inspektera vårt hus om det löpte risk för Dengue.
Lika förvirrad som jag var när jag vaknade följer jag bakom denna farbror när han går igenom huset och försöker svara på hans frågor så gott det går.
"mm, detta ser bra ut" säger han samtidigt som han kollar upp mot vår vattendunk ovanför toaletten.
Dengue denna sjukdom som kommer och går konstant i Brasilien, förra året blevs dödsantalet upp till nära 200 döda under epedemin här.

Men efter att inspektören hade kollat igenom allt och ursäktat sig för att ha väckt oss så kunde man inte gå tillbaks till sin sömn. Grannarna var i full gång med olika diverse aktiviteter som omöjligt kan vänta eller vara tystare. Dagen har börjat.

Vi har kommit in i Terrazuls arbete. Idag hade vi möte med Fernanda och Isabelli och diskuterade lite om hur vi ska lägga upp vår film om deras REJUMA möte i Belem senare den här månaden. Ska bli kul att få arbeta med ett större projekt nu. Clara har filmat småbarnen runt vårt kvarter och det blir bra filmer det med, snart nära en youtube nära dig.
Terrazul-tjejerna är trevliga och hjälper oss med det vi behöver hjälp med. Jag känner att för varje dag som går så kommer jag mer och mer in i staden Fortaleza, och vet vem? Jag kanske kommer sakna Benfica området, stränderna, den billiga cashewn, den sliskiga ölen, all fejao, acain och de stekvarma dagarna när jag väl sitter på planet på vägen hem.
Men framtid kan man inte tänka på, jag lever i nuet och jag gillar läget.

nu ska jag berätta om boendeläget här i Fortaleza.
Ja det var längesen jag skrev i denna bloggen. bloggen som just föddes när jag kom hit till denna kontinent för första gången.
men nu är jag tillbaks till Fortaleza och jag och Clara har äntligen hittat ett fint litet hus i ett mysigt kvarter.
Det är ett stort hus, tre rum (vi har gjort fyra), sal, tvättrum, toalett och ett kök. en liten passage ut mot gatan precis som min dörr i mitt "rum" också har. vi lever och frodas i vårt lilla kök och sitter där varje kväll och filosoferar, pratar lite och äter en massa god mat. det är första gången som jag har ett "eget" hus, mina känslor går knappt att skriva ner, jag tycker självfallet om allting! rummet är perfekt, köket är det finaste i världen och hängmattan i vår sal är guld värd.
våra grannar då?
I början av gatan bor det en familj som har tagit hand om oss sen vi flyttade in. De driver en liten affärsverksamhet och brukar sälja drinkar under fredagskvällarna vid den stora gatan, vi bor nära Fortalezas största gay-häng, där de tjänar stora pengar som pappan sa stolt. Mamman Sol har lärt Clara att göra allt ifrån farofa till svarta bönor.. mig har hon inte lärt så mycket. Våra grannar precis bredvid oss har iallafall gett mig ett dåligt intryck nu under lördagsmorgonen. Ni ser, vi lever i ett hus med mycket smala väggar och när man försöker sova ut efter tre hektiska utekvällar så väcks man plötsligt av en eurodisco-musik som jag trodde var utdöd för länge sen. I högsta volym spelas det dängor utan dess like för oss och att försöka överrösta den med min musik gick inte.

Jag vet inte riktigt hur mycket mer jag ska skriva. det var en tid sen sist jag skrev men jag har också varit upptagen med andra projekt som projektisyd.se bloggen osv. finns också en hemsida för mina polaroids: här .
tills dess, a luego!

Sa min fodelsedag har varit bra under dagen. Jag har unnat mig lite over min budget med god espresso o kaka och ikvall blir det musikunderhallning och mat.
O sa har jag mott pa Marc o Rodriges for tredje gangen under min resa, i samma hostel dessutom. De ska ocksa med ikvall.
Iman drar jag vidare till Natal. Jag vill tacka alla for div. gratulationer osv.
Manga kramar!

Nu har jag antligen kommit till Fortaleza. Stor charter-stad fylld med hotell har och dar vid den langa kusten. Mitt hostel ligger ett stenkast ifran havet men jag lar inte kunna bada pa ett tag efter ta-olyckan for tva dagar sen.
Det var nar jag var i Belem och turistade lite, for att checka ut gamlastan och sant. Jag kommer fram till en fin praca med en stor vit kyrka och forsoker ta en bild av den. Jag star for nara sa jag tar en snabb u-svang bakat for att ga lite langre bort och BAM rakt in med stortan i nagot avhugget jarnror (tror det var en vagskylt dar innan). Nagra meter bort ligger det nagra parkarbetare som njuter av sin siesta och skrattar ihjal sig varpa en av dem skriker glatt "det var den sjunde idag!". Jag haltar till narmsta apotek med bokstavligttalat blod som sprutar ur tan in i butiken. Kassoren hojer ett ogonbryn och ger mig sedan lite bandage for att linda in tan. Folk som passerar mig fragar konstant om det ar fragan om ett ran jag har varit med om..
Just nu vet jag inte hur situationen dar nere ar for tillfallet. Jag lindade om tan nar jag kom fram till Fortaleza efter att ha rest bus i 24 timmar med ta-verk. Men det kanns iallafall battre forutom att jag inte kan ga i samma takt och gora lite havsaventyr.
Annars verkar inte Fortaleza vara nagot vidare for mig. Det ar en trevlig stad med mycket strand och ett fint kulturcenter men jag har inte riktigt sett charmen med det. Skulle hellre vilja aka till Jericocoara och checka laget dar..men da kravs det en frisk ta.