Heypalo.

Klockan ar midnatt och om ca sju-atta timmar ska jag upp for att sticka till flygplatsen med Thomas. Thomas somnade framfor en film och killen har annu inte packat sina vaskor. Han har ocksa varit hemma hela dagen eftersom han inte "pallade" ga ut idag. Sa jag begick sjalv ut i Buenos underbara gator for att bara suga in det sista innan jag aker tillbaks till Brasilien.
Gud vad jag kommer sakna att vandra i Buenos Aires parisianska gator under dag och natt. Jag tog 1930-metron ner till plaza mayo dar som vanligt nagra protesterade framfor president(a)-huset. Sen var det bara att vandra till Plaza Dorrego i San Telmo som tar ca tio minuter. Langs vagen tanker jag tillbaks till sondagen da jag vandrade samma vag med tjejerna och da det var fullt med musik, dans och forsaljningsstand. Jag vet att om min far skulle valja ett omrade i Buenos skulle han nog ta San Telmo pga av alla antikvariater som finns dar. Jag alskar San Telmo pga av sitt lugna jag och for framfor allt livet i Plaza Dorrego. Gubbarna som muttrar om politiken med sina starka kaffen samtidigt som ungdomarna gar forbi med deras mate-termosar.

Buenos Aires har egentligen ingen storre sevardighet men ar fortfarande sa charmerande. Kanske ar det for gatorna eller for det sa europeiska jag men for mig ar det sjalva folket som gor Buenos Aires till Buenos Aires. Det ar alla portenos som man moter som malar upp sin stad. Deras nyfikenhet, deras temprament, deras asikter, deras musik, deras fotbolls lag..allt! Det ar klart att for en turist racker det med att bara njuta av staden, jag klagar inte over det. Men lar man kanna argentinarna blir det bara sa mycket mer. Det kan vara allt ifran taxichaufforen, boca-borna som varnar om gator till de unga gitarr spelande portenos man moter vid festerna eller parkerna. Jag litar mer pa en Argentinare an en carioca kan jag saga.

Efter San Telmo begick jag mot subten for att ta ett farvall av Palermo. Egentligen ar Palermo nagot mer for de riga men jag gillar Palermo Viejo som omrade. Det ar lugnt och den skyms inte av pampiga storbyggnader eller hoghus. Dessutom ar den full av plazor och parker+zoo:t. Jag sippar langsamt i en av mina sista cafe con leches med midialuna samtidigt som jag ser blandningen av argentinare och turister ga langs gatorna forbi alla sma kladaffarer.
Klockan blir mycket och jag borjar sakta suckandes ga tillbaks till metron for att aka hem igen. Pa vagen hem koper jag en sista flaska vin for att dela med dansken. Solen borjar ga ner och skuggorna blir storre samtidigt som ljuset skiner mot Palermo-husens vaggar. Sjalv suckar jag eftersom jag inte vet nar jag far komma tillbaks till Buenos Aires oppna atmosfar. Nar jag kan ha en san frihet som att bo i en lagenhet dar det anda man behover oroa sig for ar om man har sovit bort dagen eller ej, om man frukost eller ej. Saker som man lika garna kan ga utanfor dorren for att fa. Jag kommer ocksa sakna alla ches som jag har mott, de stader jag har besokt, musiken jag har hort, kulturen jag har andats. Det ar sa mycket som inte far plats.

Nej nu ska jag fortsatta packa min vaska. Jag har tagit over danskornas rum som har aircon (vilket jag inte anvander en minsta) men som framfor allt har en finare vy. Sa jag ser framfor mig en annan lagenhet och det ar den jag har gatt efter for att sova. Nar alla lampor ar slackta vet jag att det ar dags att sova, nu ar det sex lampor tanda sa om tva timmar kommer de vara slackta vet jag. I bakgrunden har jag satt igang Chet Baker som sjunger himla vackert "lets get lost" som jag avslutar denna sista text ifran Buenos Aires med.
kram.

"Let’s get lost, lost in each other’s arms
Let’s get lost, let them send out alarms
And though they’ll think us rather rude
Let’s tell the world we’re in that crazy mood.
Let’s defrost in a romantic mist
Let’s get crossed off everybody’s list
To celebrate this night we found each other, mmm, let’s get lost
-
Let’s defrost in a romantic mist
Let’s get crossed off everybody’s list
To celebrate this night we found each other, mm, let’s get lost
oh oh, let’s get lost"