Heypalo.

Jag borjar kanna mig mer och mer som en carioca-expert i Rio och borjar kanna igen den har lilla byn fran alla dess horn for varje dag som gar. Tja jag kanner inte till favelorna men det ska jag mest vara glad for aven om de sager att Rosinha inte ska vara sa farlig, hehe. Jag ar lite avundsjuk pa Daniel o Deise som ska till Buenos Aires iman men jag har lamnat alla tips och olika teckningar som ska forestalla kartor at dem. De kommer nog alska staden lika mycket som jag gjorde.
Det finns inte sa mycket att raportera om annars. Vill tacka mor som skickade nagot at Garciela som hon skickade och tackade mig (och dig) for, det var det minsta du kunde ha gjort efter de dagarna din son hade i Rosario.
Jo en till sak! Jag laser Hundra ar av Ensamhet av Gabriel Garcia Marques och jag maste bara saga att det ar nagot av det basta jag har last under mina tjugo ar. Jag sitter som klistrad framfor den och vill knappt ut i soliga Rio pa grund av den. Familjen Buendias liv blir allt mer och mer intressant bade utanfor och i byn Macondo att jag ar radd for att avsluta boken nu.
Jag rekomenderar boken varmt for de som vill upptacka den latin amerikanska literaturen.

Bilden ar fran Rosario.

Nej nu ska jag stanga av dylan-skivan och ge datorn tillbaks till agarn.
Mors!

p.s. Kollar pa biljetter hem ocksa. Det blir nog den 1 April, nej inget skamt, till Madrid och sen till byn Teixoso. Da ska jag ha last klart Chock Doktrinen som ar nasta bok i sin tur.