Heypalo.

jag befinner mig i bariloche och vadret ar minst sagt en kontrast mot buenos aires varme. har ar det blasigt och regnigt. att jag befinner mig pa kallare grader gar det inte att ta miste om. anda ar bariloche sa olik mot de andra argentinska staderna jag har varit har. bariloche lyser med sin sjo och granar och verkar en aning vilse i sin roll som en argentinsk stad.
langs gatorna trangs inhemska turister med de utladska. den kanda kopmansgatan dopt efter en av latinamerikas storsta frihetskampar.

jag satter mig i ett cafe och bestaller in en varm kaffe for att varma mig med. bredvid mig sitter nagra damer som diskuterar livligt om deras semesterplaner. det ar nu alla argentinare tar ledigt, populara omraden som Mar de Plata, Bariloche och Punta del Este flockas av argentinarna vid december och januari.
den ena damen plockar plotsligt upp ett rott pass nar hon ska betala och damerna bredvid hojer deras ogonbryn.
-oh kara du, grattis! nar fick du den?
och sa fors samtalet plotsligt in i historien bakom passet. de tva andra jamrar sig lite med att de har 1 eller 2 ar kvar innan de kan ansoka om pass. detta ar argentinska damer som tydligt ar ute pa semester fran vintern i spanien.

bariloche som stad ar ointressant men som startpunkt dess battre. utanfor kryllar det av naturreservat med dess skonhet som lockar mer an alla chokladaffarer som kryllar langs gatorna. man kan hyra en bil och njuta av ruta40, den kanda vagen som korsar hela argentina och som en kand revolutionar anvande mycket. man kan ocksa cykla inom raturreservaten och ta det lugnare. allt upp till en. men just nu kanner jag bara trottnad och i bakgrunden hors det film och folk..nagot jag inte just nu orkar med, inte efter dagens och igardagens bussfard som resulterade i nacksparr och ryggsmartor. men det mina lasare, ar en annan historia.
soundtrack for kvallen>